45. Naja Marie Aidt: Sten saks papir

Den här danska romanen finns inte översatt till svenska, men som tur var fanns den i original på närmaste stadsbibliotek, när jag nu blev tipsad om den. Författaren har skrivit sedan 1991, men den här från 2012 är hennes första roman.

Det är svårt att bestämma sig för vad man tycker, enades vi om, både min tipsare och jag. Det handlar om Thomas, som är sambo med Patricia, äger en pappershandel tillsammans med en god vän, och när det hela börjar just har förlorat sin far. De hade inte haft kontakt på många år, så egentligen borde det inte vara så sorgligt, men Thomas och hans syster får ta hand om hans kvarlåtenskap, och begravningen sätter dem i kontakt med en del av faderns umgänge som de inte har känt till.

Thomas är, skulle jag vilja säga med några dagars distans till läsandet, ett exempel på opålitlig berättare, även om det formellt inte är han som berättar historien. Men allt ses genom honom och vi får hans perspektiv på det som händer och de personer som omger honom. Det gör att det tar ett tag innan man börjar fundera på vad som egentligen är sant av de beskrivningar man matas med. Jag var till och med tvungen att ta ett par dagars paus i läsandet eftersom det blev så jobbigt med allt som händer honom.

En liten bonusfråga är var det utspelar sig. Först trodde jag förstås att det var i Danmark, men någonstans i mitten av boken är de ute och vandrar i ett bergigt landskap som absolut inte kan vara Danmark. Kanske det skulle kunna vara Sverige eller Norge, men det stämmer inte riktigt heller. Och när uppmärksamheten har fastnat där börjar man märka hur anonyma alla gator är, så gissningsvis är det inte alls meningen att man ska veta var det äger rum.

Jag stannar nog ändå för att det är en bok som har något speciellt som gör att man läser vidare. Det är inte heller så enkelt som att man vill veta hur det går, för det är ungefär som livet brukar vara, att en del löser sig och en del inte, och så händer det nya saker parallellt med det som redan har börjat. Snarare känns det som om man hoppar in i Thomas' liv just när det här med hans far har hänt, får följa med ett tag och sedan lämnar honom. Det skiljer sig på ett intressant sätt från mycket annat jag brukar läsa.