O Henry är en pseudonym, och initialen står alltså inte för något särskilt namn. Författaren hette egentligen William Sydney Porter och var enormt produktiv i novellgenren i början av 1900-talet, innan han dog relativt ung 1910. Några av hans noveller verkar vara riktiga klassiker i den engelskspråkiga världen, men han verkar ganska sparsamt översatt till svenska.
Det är femton ganska korta noveller, som nog ska läsas lite mer utspritt än jag nu har gjort. Jag kan tänka mig att han passade extra bra för publicering i tidningar och tidskrifter, där man bara får en berättelse i taget. När man läser flera märker man att de påminner om varandra lite för mycket med en inledning, ofta lite parodiskt högstämd, en vändning i berättelsen, där man tror att man vet hur det ska gå, och så en avslutning som överraskar (fast man så småningom vet att den ska göra just det). Lite påminner han om Roald Dahl, tycker jag, även om han inte alls är så makaber eller fräck som Dahl kunde vara.
Jag fick tipset i något sammanhang i anslutning till novellutmaningen som jag har varit med i, men nu kan jag förstås inte hitta tillbaka till det. Man kan i alla fall läsa vidare på Project Gutenberg ganska länge om man vill.
Roligt att du upptäckt O. Henry!
SvaraRaderaFemton noveller är ju bara en bråkdel av hans stora produktion - kan det vara så att den som gjort urvalet, valt antingen sina favoriter, eller de som under åren visat sig mest populära (=säljbara), och de har vissa drag gemensamt. Jag är ingen O. Henryspecialist, och läser sällan många i följd, men jag tycker nog att det finns en rätt stor variation - även om jag alltid förväntar mig ett oväntat slut med knorr.
Margaretha
Det kan säkert vara så med urvalet - det framgår i alla fall att de kommer ur olika samlingar och att sammanställningen här inte är den ursprungliga. Jag tror det är just att jag läste fyra-fem stycken i taget som gör att det kändes lite repetitivt här och var. Annars är jag benägen att återkomma till honom vid tillfälle.
Radera