Månadens bokcirkelbok hos Kulturkollo var den här norska romanen, alldeles nykommen i pocket. Lars Mytting är kanske mest bekant för Ved, som jag inte har läst, men förstår som hipsterkollektivets standardverk på temat skogsrelaterade biobränslen, inte minst deras olika stadier innan de hamnar i spisen (eller dylikt). Men han har också skrivit ett par romaner dessförinnan.
På grund av dålig planering läste jag nästan hela boken från fredag till söndag, men det var egentligen inte alls dåligt, tycker jag i efterhand. Snarare är det här den sortens bok som passar att dyka ner i (förlåt) och läsa just på det sättet.
Det handlar om Edvard, en ung man i början av 90-talet, som bor med sin farfar i Gudbrandsdalen på ett litet lantbruk med potatis och får. Han är föräldralös sedan han var tre år, när hans föräldrar dog i en minolycka på ett gammalt slagfält i Frankrike. Sedan var han försvunnen i fyra dagar innan han hittades på en läkarmottagning, och hans farfar kunde hämta honom. Mysteriet vad som egentligen hände och var han egentligen var är bara en del av den långa bakgrund som han nystar upp, delvis i Frankrike, delvis på Shetlandsöarna och delvis hemma i Norge. Det har, om klyschan ursäktas, förgreningar till Europas historia under 1900-talet.
Så här ska en historia berättas, om man frågar mig. Edvard läser gamla papper, reser omkring i Europa och träffar personer som har känt hans föräldrar, hans farfar och hans farfars bror, som i all sin frånvaro nästan blir bokens huvudperson. Stor roll spelar också ett antal valnötsträd i Frankrike och det värdefulla virke som de givit ifrån sig. Utan att vara rafflande är det hela tiden spännande, och utan att vara en deckare är det den sortens bok som man verkligen vill veta hur det går i och hur allt hängde ihop. För den som vill ha livets stora frågor avhandlade går de också att hitta. Vi som mest vill kolla om Storbritanniens nordligaste kyrkogård finns på Google maps kan göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar