25. Håkan Nesser: Återkomsten

På sidan 276 i denna den tredje boken händer det; Van Veeteren "klev in i de lugubra valven"! Det florerar uppgifter om att Nesser använder "luguber" minst en gång i varje bok, men jag tror faktiskt att detta var första gången i den här serien. Annars känner man igen sig i det stillsamma, återhållsamma språket, som passar bra till en deckare som inte är av det mest rafflande slaget.

En annan gammal bekant, Klimke, finns med precis som i föregående bok, den här gången i uttrycket Klimkes rakkniv: "Du kan inte kräva mer av din samtalspartner än vad du själv är beredd att ge." Han verkar vara något av en multitalang, om det nu överhuvudtaget handlar om samma Klimke. Annars är det en begåvad släkt.

Historien den här gången handlar om en nyss frisläppt mördare, eller i alla fall en man som dömts för två olika mord. Ganska snart efter att han kommit ut från sitt andra fängelsestraff får han själv bita i gräset. Frågan för Van Veeteren och hans kolleger är förstås om mordet på honom har med de båda tidigare att göra. Kollegerna är lite mer delaktiga än tidigare, eftersom Van Veeteren är sjukskriven. Han kan ändå inte hålla sig borta från utredningen, och jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är beundransvärt att vara så hängiven sitt arbete eller sorgligt att inte kunna koppla bort det ens när man är nyopererad.

Huvdpersonen (det vill säga mördaren-offret, inte Van Veeteren) har flera gemensamma drag med Olle Möller, som jag läste om för några år sedan. Han var också framgångsrik löpare och försökte sig på hönsfarmande, förutom att bli dömd för två mord. Men någon dokumentär är det inte alls, och det inte bara för att det utspelar sig i det fiktiva namnlösa landet där Van Veeteren verkar, utan av en hel del andra anledningar.

Kanske jag tyckte att den här delen inte var riktigt så bra som de två första, men det är förstås inte rimligt att vänta sig att en författare som skriver en serie om tio böcker ska överträffa sig själv varje gång. Det är ändå synnerligen läsvärt. Min bloggkollega och bokcirkelkompis som jag håller farten tillsammans med tyckte å sin sida att den här var lite bättre än den förra. Vi ses om fem veckor igen, den siste april, som det heter här.