Efter Gordimer och Morrison tänkte jag försöka få upp farten lite i det här projektet genom att välja några tunna diktsamlingar. Det verkar hittills som en framgångsstrategi.
Wisława Szymborska fick 1996 års nobelpris "för en poesi som med ironisk precision låter det historiska och biologiska sammanhanget träda fram i fragment av mänsklig verklighet". För en gångs skull är det en motivering som jag faktiskt förstår och känner igen mig i vid läsningen. Hon är verkligen ironiskt iakttagande, ibland vass, ibland lite småklurig, men ofta mycket tankeväckande. Jag tror det är ett författarskap som det skulle vara möjligt att återvända till och hitta nya bottnar i.
Den här samlingen kom just 1996, men innehåller dikter ända från 1950-talet och framåt, som tidigare varit publicerade i andra samlingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar