Nils Edén är oförtjänt bortglömd, det är den mycket korta sammanfattningen av den här biografin, som jag hade glädjen att få som recensionsexemplar från Ekerlids Förlag. Själv hade jag en historielärare på gymnasiet som - för övrigt själv folkpartist, som det hette då - uppehöll sig mycket vid liberalerna Karl Staaff, Nils Edén och Bertil Ohlin, så jag var inte helt obekant med honom. Men det kan nog stämma att han inte är en portalfigur, och det finns skäl till det, som framgår vid läsningen.
Edén var statsminister i mindre än två och ett halvt år 1917-20 och hann förstås inte under den tiden bli etablerad som någon landsfader. Kort därefter sprängdes hans parti på en för vår tid så exotisk fråga som rusdrycksförbud. Han hamnade på minoritetssidan, som var mot ett förbud, och lämnade då politiken. Då riskerar man att inte få en rättvis bedömning när historien ska skrivas.
Men den korta tiden i regeringsställning tillsammans med socialdemokraterna var onekligen produktiv. Redan genom sin tillkomst var regeringen historisk; den utgick från majoriteten i den folkvalda andra kammaren, och parlamentarismen som princip var därmed etablerad. Om en enda fråga ska nämnas blir det den allmänna rösträtten, som visserligen genomfördes slutligt av en senare regering, men på grund av ett initiativ av Edéns regering. Jag blir ändå imponerad av mängden andra framsynta ställningstaganden, till exempel åttatimmarsdag och medlemskap i Nationernas Förbund, och sådant som man kanske tror har funnits jämt, men som infördes de åren, nämligen utrikesnämnd och folkomröstning. Och ofta skrev Edén själv underlag i ärendena - imponerande, även om det förstås var en annan tid då, som det brukar heta.
Jag har inte den historiska kompetensen att professionellt bedöma den här boken, men från mitt perspektiv uppfattar jag den som populärvetenskap i det ordets bästa bemärkelse. Det är populärt genom att vara lättläst och alldeles tillgängligt för den som inte är specialinsatt, och det förs en dialog med den vetenskapliga och övriga litteratur som tidigare har behandlat Edén och hans tid. (Där är jag förresten lite förtjust i att ingen mindre än den här bloggens gamle bekant H-K Rönblom spelar en roll genom sin avhandling!) Tidens förutsättningar med första världskrigets slut och påföljande oroligheter gör det dessutom riktigt spännande ibland, även om vi vet hur det kommer att gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar