Sofie Sarenbrant är en till av de kvinnliga deckarförfattare som debuterat på senare år och som jag inte har läst tidigare. De är många och jag har haft svårt att samla mig till att välja någon eller några att prova, för att läsa alla är övermäktigt för den som också vill läsa lite annat. (Det finns förstås män i kategorin också, men utan att egentligen ha undersökt det har jag intrycket att det har debuterat fler framgångsrika kvinnor i genren från ungefär millennieskiftet och framåt.)
Den här novellen har en tacksam utgångspunkt. En kvinna vaknar på ett hotellrum och hittar en främmande man bredvid sig i dubbelsängen. Det kan vara allt från pikant till skrämmande, och det är två av de många perspektiv som växlar i berättelsen. Tyvärr tycker jag att både hon och han (för han vaknar snart, kan jag avslöja) på ett konstigt sätt växlar mellan rationellt och irrationellt beteende, så att det blir svårt att veta vem - om någon - man ska hålla på. Det kan vara effektfullt, men här fungerar det inte för mig, och jag blir heller inte överraskad av slutet, vilket jag tror är meningen att man ska bli. Snarare tycker jag det finns ett par ställen där det gärna kunde ha slutat tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar