Efter projektet med realtidsomläsningen av Tordyveln flyger i skymningen blev jag lite sugen på att prova något annat av Maria Gripe, som jag verkligen inte har läst allt av. Nu blev det den här, mest för att den inte ingår i någon serie och därmed inte ger upphov till något nytt projekt.
Den är långsammare med att komma igång än Tordyveln, som ju nästan rivstartar med alla mysterierna på en gång. Här är det mer bakgrund och etablerande av förutsättningar redan från början. Så småningom blir det lika spännande, tycker jag, men om jag hade läst den när jag var i rätt ålder tror jag kanske att jag hade tyckt att den var lite tråkig lite för länge. Nu kan jag ändå se hur allt som presenteras där sedan får sin förklaring och fyller sin funktion i berättelsen.
Huvudpersonen Nora är föräldralös efter en olycka och bor hos släktingar, där hon blir väl omhändertagen, men ändå ibland känner sig utanför. När de flyttar till en ny bostad, en stor lägenhet i ett gammalt hus, känner hon närvaro av någon som hon inte kan se. Det händer också ett antal oförklarliga saker, som kanske inte är så originella i genren, men mycket suggestivt beskrivna. Det finns förstås också något i dåtid som hon (och hennes fosterbror Dag) försöker få förklaringar på.
Även om jag inte låter så översvallande är det här förstås en bra bok, framför allt imponerande genom att göra något eget av till stor del gamla ingredienser. Ett par gånger tycker jag att det finns för lätta lösningar, till exempel att en person finns tillgänglig som är precis den som Nora behöver, och en sak som ingår i upplösningen tycker jag är ett direkt onödigt sammanträffande. Men ett av de bärande elementen här är just sammanträffanden - om de nu ska betraktas så - och då får man köpa det som en förutsättning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar