Det här visade sig vara en oväntat rolig historia med både feministisk udd och viss byråkratisatir. Med tanke på att den utspelar sig när Leningrad hette Petrograd (1914-24) är den också oväntat modern - eller om det ska kallas tidlös. Jag hade inte läst Elin Wägner tidigare, men kan absolut tänka mig att läsa mer av henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar