144. Sarah Waters: The Little Stranger

Höstens första bokcirkelbok läste ganska många av oss på engelska, men den finns också på svenska under titeln Främlingen i huset. Då får man å andra sidan inte lära sig de engelska orden för häger och smådopping.

Redan på sidan 2 förstår man vad det är för ställe det utspelar sig på:

High up on the wall of the vaulted passage was a junction-box of wires and bells, and when one of these bells was set ringing, calling the parlourmaid upstairs, [...]

Den som har sett Downton Abbey vet precis vad det handlar om. Det här äger rum ett par decennier senare, strax efter andra världskriget, med återblickar på nästan hela mellankrigstiden, och det är inte mycket som visar att det är en bok som kom ut 2009. Miljön var egentligen redan passé vid den tid boken beskriver.

Godset i fråga är svårt förfallet. Där bor tre personer, den nuvarande unge godsherren, som är krigsskadad men ska sköta allt ändå, hans syster, som är kvinna och därför inte ska sköta något, och deras mor, som är både kvinna och änka, och förstås inte heller ska sköta något. Deras tjänstefolk är nu nedskuret till en tonårsflicka och en daghjälp.

På något sätt är det huset som har huvudrollen i den här historien, som berättas av familjens läkare. Så småningom blir det en ganska gammaldags spökhistoria med mystiska tecken, besatthet och accelererande galenskap som ingredienser, men utan det förfallna huset som spelplats hade det inte varit särskilt kusligt. Nu är det ibland krypande obehagligt - med vissa mellanrum när doktorn sköter sina vanliga sysslor.

Det tar tid på sig att komma loss, var vi ense om, och jag själv säger som jag ofta gör, att många moderna romaner är för långa. Jag tror den här hade vunnit på att kortas med 100 sidor, även om den långsamt framåtskridande historien också är en effekt som fyller sin funktion. Men vi var annars överens om att vi uppskattade boken, och den gav anledning till diskussioner med såväl genus- som klassperspektiv.