Ikväll kom beskedet att Hasse Alfredson avlidit. Jag tog fram och läste den här boken från 1996, som jag hittade på Erikshjälpen för bara en dryg månad sedan. Den verkar oförtjänt nog inte ha satt djupa avtryck någonstans. Författarens egen beskrivning i ett förord lyder:
Dikterna, ungefär 40 stycken, rymmer den blandning av humor - på gränsen till tramsighet - och allvar - på gränsen till tragik - som många minnesord talar om. Här finns tillfällesdikter vid mordet på Olof Palme och Estonias förlisning, naturlyrik med Österlenmotiv och en hel avdelning om blomsterhandlaren Alvar Söndagsblad och hans vedermödor.
Ofta utmanar han sig själv med intrikata versmått, som här:
eller i ett par pantoumer, där det gäller att komma rätt från början, eftersom man ska komma tillbaka till sina ordval på slutet.
Ofta är motivet mer eller mindre sorgligt, som här om blomsterhandlaren:
men så bryts det av med ett ordval eller ett rim som får en att småle. Det här tror jag är verser att komma tillbaka till.
(Omslagsbild av barnbarnet Klara, vid tillfället nio år gammal.)
Möjlighet att fota "att låsa och fara"
SvaraRaderaHej, och tack för ditt intresse! Kanske det kan lösas, jag får se när jag är hemma hos boken igen. Men jag tycker det får räcka med de exempel jag har lagt ut här, så jag skickar bilden till dig i så fall, om du ger mig en adress.
Radera