Herta Müller fick nobelpriset 2009, och på nyåret 2010 startade vi vår bokcirkel. Första boken vi läste var Müllers Hjärtdjur, och sedan dess är en stående kommentar vid nästan varje träff: "Ja, det var ju inte Herta Müller i alla fall." Det är alltså med viss vånda och respekt som jag nu närmar mig henne igen.
Det här är noveller, och det gör det på sitt sätt mer lättläst. Men det har också novellens nackdel att en ny historia startar om var femte eller var tionde sida, och det ska man som läsare förhålla sig till. Det handlar om Müllers hemtrakter i Rumänien, och boken kom i original 1987, så det är ingen särskilt upplyftande läsning. För min del räddas det helt av novellformatet (och att det bara är knappt 140 sidor). En hel roman hade jag inte klarat, men Müller hade väl skrivit en roman annorlunda, får man förutsätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar