Jag varvar de kvinnliga nobelpristagarna med guldkorn (nåja) från bibliotekets seriehylla. Med den här tyckte jag att tiden var mogen att retroaktivt introducera en ny etikett, Seriebearbetningar, det vill säga serieversioner av tidigare publicerade verk.
Originalet till den här, Ibsens drama Peer Gynt, hade jag en närmast obefintlig relation till, utöver att jag kände till Anitras dans. Vad jag förstår är det här en version, anpassad efter det nya mediets möjligheter, men innehållsligt trogen.
Sara Lundberg tar vara på de dramatiska effekterna med ljus och skuggor:
men jag måste säga att jag har lite svårt för Peers näbbskoformade fötter. Albumet är från 1997, så han är knappast inspirerad av Oscar Pistorius, vilket man annars kunde tro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar