Bodil Malmsten hade, kan vi väl vara överens om, en annan framtoning än Kerstin Thorvall. Utan att vara mesig eller mjäkig verkade hon helt enkelt trevligare, skulle jag vilja uttrycka det som.
Den här novellen är också trevligare än Kerstin Thorvalls i samma box. Det handlar om en lite tafatt kvinna som träffar en man på semestern och inleder någon sorts förhållande med honom. Det är inte bara en dans på rosor, men några gånger är det Bodil Malmsten-roligt på ett sätt som knappast någon annan lyckas med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar