Det bästa med den här franska novellsamlingen från 1869 är uppläsningen av Hans Alfredson. Därnäst är det miljöerna, inte minst dofter och smaker (tryffelspäckad kalkon!), och karaktärerna. Mycket till intriger är det inte i de flesta.
Fiktionen är att en författare, kanske Daudet själv, har kommit i besittning av en gammal väderkvarn i södra Frankrike. Han flyttar dit och skriver resebrev som publiceras i en tidning i Paris. Det ingår alltså att mycket av det han skildrar är exotiskt för läsarna, och den inställningen måste man nog acceptera om man alls ska klara av att ta sig igenom samlingen.
För novellutmaningen använder jag berättelsen "Stjärnorna" för nummer 11 på listan, en novell med något från rymden i titeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar