onsdag 25 juli 2018

163. Mats Jonsson: Pojken i skogen


Mats Jonssons självbiografiska serieromaner har jag kommit att läsa i oordning, men det gör inte så mycket, för publiceringsordningen är inte densamma som den kronologiska ordningen, och de innehåller dessutom både framåt- och tillbakablickande avsnitt. Den här delen handlar om hans barndom och uppväxt i Bollstabruk utanför Kramfors.

Mats Jonsson och jag är lika gamla, och det gör att det är lätt att känna igen sig i delar av berättelsen. Även om det inte överflödar av tidsmarkörer finns de där, kanske tydligare för den som hör till en annan generation och inte ser dem som självklarheter. Sedan skiljer vi oss åt i ganska många avseenden, men jag har en lätt obehaglig känsla av att det här skulle kunna ha varit jag:


Just den här blandningen mellan mycket personligt och mycket allmängiltigt är det som tilltalar mig mest hos Mats Jonsson. Det framgår i en intervju sist i den här nyutgåvan att det inte är en slump att det har blivit så, utan mycket medvetet och kanske alltmer medvetet efter hand som det har kommit fler delar i hans seriebiografi.

Om jag skulle önska mig något vore det kanske att det kunde vara lite roligare, för han har onekligen humor när han vill:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar