"Från 9 år" anges det på baksidan av den här serieromanen, men jag undrar om man inte ska vara lite äldre för att ta till sig det ganska tunga innehållet, som dessutom glider mellan fantasi och verklighet på ett sätt som nog kan vara lite kusligt för yngre läsare. Det handlar om Rova, som bor alldeles ensam, fast hon bara är tolv år - och det är inte mycket som påminner om Pippi Långstrump i hennes tillvaro. Det verkar inte gå någon nöd på henne, men särskilt bra kan man inte heller säga att hon har det i sin stuga:
En dag får hon ett brev, adresserat till en L Varg, som inte (längre?) bor där, men hon tar på sig uppdraget att leverera det till adressatens nya bostad, som ska finnas i Göteborg.
Jag har svårt att bestämma mig för vad jag tycker om det här. Det är poetiskt och vemodigt på ett sätt som jag inte tror att jag hade uppskattat när jag var i Rovas ålder, men har lättare att ta till mig nu. Det sago- eller fantasyaktiga hade jag nog tyckt bättre om då än vad jag gör nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar