Det är svårt att tänka sig att de här sena Maria Lang-deckarna är skrivna av samma person som började sitt författarskap med några av de allra bästa svenska pusseldeckarna, där inte minst själva mordgåtan ofta höll mycket hög klass. Här har hon nog helst velat skriva en historik om Nora Bergslags Järnväg:
men försett den historien med en överrock i form av en deckare med övernaturliga inslag. Förra året var det Harriet Bosse som spökade på Dramaten, vilket till nöds kunde förklaras med synvillor och inbillning, men i år - 1987 - är det ett helt tåg som är ute och åker på en järnväg som inte bara är nedlagd utan även uppriven. Och det vore väl sin sak om detta sågs av någon som är lite halvfnoskig, men inte att det är kommissarie Christer Wijk själv som både ser det och väljer att använda det som underlag för sin utredning.
Förutom de misstänkta förekommer också både far och son, poliserna Berggren, i handlingen:
liksom ett stort antal namngivna verkliga personer. Men jag tycker inte att det är fair play att Hjalle inte har försetts med ett efternamn i personförteckningen, när det visar sig spela roll så småningom. Han är förresten ytterligare ett exempel på Langs stock character "den senile gubben", som jag skrev lite om redan i anslutning till en bok ett par decennier bakåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar