När Storytels följetonger går bra kommer det fler säsonger av dem, precis som följetonger i andra medier. Nu kändes det relativt planerat efter den första att det skulle bli mer, och efter den här kan det verkligen inte ta slut.
Det fortsätter alltså med tidsresor enligt samma koncept som tidigare, alltså att det är medvetandet som reser i tiden, och intar en annan kropp (vars medvetande då får flytta på sig till den kropp som blir ledig). Det löser en del av konstigheterna med att resa i tiden, såsom hur man ska flytta hela den samling atomer som en människa består av. Däremot skapar det en del andra problem, till exempel att medvetandet borde ha med sig minnen av att ha träffat sig själv. Jag är inte säker på att det förklaras fullt ut, men det finns väl tid för det i en avslutande(?) säsong.
Elias Werner, huvudpersonen som började sin resa 1986, är ingen huvudperson som man omedelbart gillar. Han är ganska otrevlig mot dem som trots allt försöker hjälpa honom, och ibland unnar jag honom en del av de besvärligheter han utsätts för. Men det är ingen tvekan om att man själv hade varit både förvirrad och frustrerad av att kastas till 1600-talet när man bara ville till 1963 för att hindra att ens föräldrar dör. Om jag inte har missat något är 1986 inte alls med i den här omgången avsnitt, men det är väl en lika bra titel som något annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar