Trots omfånget på drygt 800 sidor är det här en ganska snabbläst bok. Den består av intervjuer med de flesta invånarna i Osebol, en by i norra Värmland, där Marit Kapla själv har vuxit upp. Texten är satt med ojämn högerkant, korta rader och sällan fulla sidor, så det känns som att läsa poesi. Det är något med det grafiska som gör att man läser långsammare och låter formuleringarna sjunka in på ett sätt som man inte hade gjort om varje intervju fick några sidor vanlig text.
En del av invånarna är födda på platsen eller i närheten, men det finns också inflyttade. En del av dem kommer långt bortifrån, Nederländerna och Ungern, men har sökt sig till lugnet och naturen. Utmaningen för både dem och de infödda är att hitta något att leva på hela året. Vissa veckopendlar, andra har vanliga jobb i någon tätort, men både barn och vuxna får långa dagar när restiden kommer till.
Eftersom några minns hur det var i byn så långt bakåt som för sjuttio eller åttio år sedan blir det också en Sveriges historia i litet format. Osebol är inte unikt, utan ett exempel på landsbygdens utveckling, när samhällsservicen centraliseras och arbetslivet förändras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar