En lång upptakt, där antikhandlaren Johan Homan är på semester i Rumänien och bland annat besöker Draculas slott, följs av en lång andraupptakt, där han några månader senare är inbjuden på älgjakt genom en bekantskap han gjorde i Rumänien. Efter mycket om och men är det ändå någon som dör, dessutom ovanligt spektakulärt för att vara i de här mysdeckarna. Men det känns ändå som om den här kantrar åt fel håll och innehåller för mycket kulturhistoria och för lite intrig. Att läsarna vid det här laget - elfte boken och 1983 - hade vant sig vid kulturhistoriska inslag betyder inte att intrigen får sättas på undantag. Till och med jag, som inte hör till de mest observanta, tycker att det är för många lösa trådar på slutet. Men när det ska redogöras för ett hus som passeras i Stockholm lämnas ingenting osagt.
Ett inslag verkar däremot ovanligt bra den här gången, nämligen det obligatoriska receptet:
Det är för ovanlighetens skull inte Homan som bjuder en dam, utan damen som har bjudit hem honom. Av flera ställen på nätet verkar denna provençalska tomatlåda vara en rätt som fler har fastnat för, och inte bara i teorin, utan faktiskt också lagar i praktiken. Vitlöken är ju bra mot vampyrerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar