Johan Sebastian Homan, anfader till antikhandlare Johan Kristian Homan, som brukar vara huvudperson i Jan Mårtensons böcker, klarade sig med ett nödrop i förra boken som handlade om mordet på Gustav III (även om det förekom ett fiktivt mord också). Nu har han i stället för att avrättas som landsförrädare förvisats till Sveriges koloni Saint-Barthélemy i Västindien. Mårtenson har som vanligt gjort läxan och läst på om sin miljö, huvudstaden Gustavia, men han är också förtvivlat angelägen om att visa vad han har lärt sig, och det blir tröttsamt i längden.
Homan kommer i kontakt med voodoo och zombier - därav titeln - men lever ganska gott för att vara någon som egentligen avtjänar ett straff. Men det är förstås långt från Stockholm och allt han är van vid, och kommunikationerna på den tiden var högst sporadiska. (Det var nog en stor anledning till att Sverige så småningom gjorde sig av med kolonin, som inte hade några större naturtillgångar.)
Halva boken går innan mordet inträffar, och då är det inte så överraskande vem som får bita i gräset. Har man varit med förr är det inte heller överraskande att Homan blir misstänkt och måste försöka övertyga guvernör Bagge - en alldeles autentisk person förresten - om sin oskuld. Till hjälp har han en ung dam, också det som vanligt. Nu ska jag nog ha en lite längre paus från Mårtenson tills lusten kommer tillbaka. Det saknas ju inte alster att fortsätta med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar