Vi läsare vet ju vad som händer med en julgran, så vi vet också att det inte är något för en gran att trakta efter att bli nedhuggen, inburen och klädd eftersom det också innebär att den, som det heter, har peakat. Granen i den här berättelsen vet däremot inte det, bara hur härligt det är att komma in i värmen och pyntas och vara medelpunkten. Det är en ganska typisk Andersen-saga - han är ju inte känd för sina lyckliga slut - med stark julkänsla, även om det faktiskt bara är jul en ganska kort bit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar