Sir Harry Mortimer och hans amerikanskfödda hustru Kat träffade vi förra veckan i den här bloggen, om ni minns. Hon håller fortfarande på att lära sig att "lady Mortimer", det är hon själv, för det är inte vid alla tillfällen som det passar sig att vara på förnamnsbasis med invånarna i Mydworth. Det är en arketypisk engelsk småstad med pub och torghandel och diverse hantverkare, och även om den är fiktiv känner man väl igen sig.
Den här gången handlar det om en ung man som har hittats död på ägorna till ett annat lantgods, som sedan ett tag ägs av en rik uppkomling, inte den fina familj som Harry känner från sin uppväxt. Den unge mannen var tjuvjägare, av allt att döma, inte minst att döma av att han hittades tillsammans med en död hjort. Frågan är om han har råkat skjuta sig själv eller om någon annan har gjort det, och i så fall varför. Tjuvjakt är visserligen ett brott, men normalt inte av den digniteten att man blir mördad för det. Den unge mannens mor är övertygad om att det i alla fall inte var en olycka. Det blir efter omständigheterna förhållandevis trivsamt när herrskapet Mortimer ömsom går, ömsom åker motorcykel omkring i trakten för att fråga ut folk. Harry har viss nytta av sitt aristokratiska ursprung, för nästan ingen vågar låta bli att svara. Och så dricks det te, överallt, oavsett tid på dagen.
Det här är böcker för den som gillar gammaldags deckare, även om de är nyskrivna. Det leks lite med både arketypiska miljöer och karaktärer som man tycker att man har läst om förr i andra deckare, men det görs med lagom mycket originalitet för att passera. Inte minst är Harry och Kat ett par amatördetektiver som man gärna umgås med. Nu verkar det inte finnas fler böcker om dem hos min ljudbokstjänst, men det har kommit fler, så de dyker kanske upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar