59. Eva Runefelt: Ur världen

Den här månadens diktsamling är något mer traditionell i genren än den föregående, i det att den består av dikter ordnade efter varandra. Därmed inte sagt att den är helt enkel att förstå sig på. Det kan till exempel se ut så här:

Formuleringarna ger ofta som här associationer till natur, och läser man långsamt, som jag har försökt göra, kan de också uppfattas som vackra, även när man kanske inte kan förklara exakt vad de betyder.

Den här läsningen ligger långt från att läsa en roman med handling från början till slut. Men det var lite så det var tänkt med projektet att läsa en diktsamling i månaden. Mot slutet av året hoppas jag vara bättre på att skriva om dem också.