Louise Glück skriver ofta tematiska diktsamlingar, och den här behandlar det potentiellt feelgoodiga ämnet trädgård. Men det är inte någon riktigt harmonisk odlingsmiljö som beskrivs, utan snarare den där ogräset växer ohämmat, medan tomatplantorna förtvinar. På hennes vanliga sätt finns alltså också döden närvarande, och så är det förstås med växtlighet - en förutsättning för att något ska kunna växa är att något annat dör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar