Den här novellen skyltar i sin dialog öppet med inspirationen från My Fair Lady, men det är ju ett tema som inte var nytt när filmen, som bygger på musikalen, som bygger på pjäsen (Pygmalion), som bygger på myten, kom. För att inte tala om att det har inspirerat till mycken annan kultur.
Här är det före detta succéförfattaren Harry Hammar som inte längre får något förlag att vilja ge ut det han skriver, men han har en ung snygg fru som kan ges en författarpersona och låta sig intervjuas och allt det där andra som författare numera gör. Då kan Harry få mer tid för att skriva och så kan hamsterhjulet snurra fortare för dem båda. Nu är ju det här en novell i serien om dödssynderna, så naturligtvis går det inte som planerat. Frågan är om inte den här var bäst hittills.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar