Den som vill ha en bok som uppfyller de möjligen klyschiga karaktärsdragen "mustig skröna" och "myllrande persongalleri" kan nog inte hitta något bättre. Musten övergår stundom i bristande hygien och myllret förstärks av att man får följa samma familj med ett stereotypt namngivningsmönster genom så många generationer att det faktiskt blir mer än hundra år. Materialet hade räckt till en trilogi, för det är en framställning som ilar vidare från den ena episoden till den andra utan att egentligen dröja vid något, och det är påfallande lite dialog. Det här gör sammantaget att man ibland kan bli lite tveksam om var, eller snarare när, man befinner sig, eftersom man dessutom ständigt har en Aureliano eller José Arcadio aktuell. På ytan handlar det alltså om familjen Buendía, men det handlar också om Sydamerikas historia, som på olika sätt når den lilla byn, som omärkligt utvecklar sig till en större by och kanske en liten stad. Familjen utmärker sig inte minst genom att många av medlemmarna är ovanligt långlivade, men kanske ska en del av det skrivas på kontot för magisk realism. Jag är nöjd med att ha bockat av en nobelpristagare, och mer nöjd med att ha läst boken än jag var under tiden jag läste den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar