Man får inte vara för kinkig med realismen när det handlar om en privatsnokande revisor i Luleå, vars främsta inspirationskälla är deckare (och ostbågar), och hon försöker reda ut dels vart grannens permobil har tagit vägen, dels om de nyinflyttade på andra sidan har tagit livet av de trevliga Hermanssons som bodde där innan. Men accepterar man genrens förutsättningar är Katarina Zapp en trevlig bekantskap med vissa mänskliga fel och brister, men också många fördelar, inte minst en önskan om att allt ska gå rätt till. Det är det som har gjort att hon har blivit revisor, och något paradoxalt är det också det som gör att det inte går så bra för henne i den rollen. Permobilen och de skumma grannarna är inte det enda som kräver utredning, nämligen.
Omkring henne finns alltså Greta, grannen med permobilen, och dessutom diverse bekantskaper i stadsdelen Malmudden, såvitt jag förstår autentisk men något omstuvad för att passa ändamålet. Gissningsvis kommer frisören, kaféinnehavaren och ICA-handlaren att återkomma i vidare äventyr. Det vore inte heller mysdeckare om det inte döke upp en sammetsögd taxichaufför, som inte verkar vare sig ointresserad eller ointressant. Själv har jag mycket liten erfarenhet av Luleå, bara ett enda besök för ett par decennier sedan, men desto roligare är det att jag då träffade det kommunalråd, som här gör en cameo som sig själv.
Om man får önska något är det att den som läser in den här sortens böcker kan lära sig att det inte heter dektektiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar