157. Dag Thelander: Innan nån dog

Strängt taget är det här ingen diktsamling, utan en enda lång rimmad berättelse, men den får vara med i årets tema ändå. Den börjar så här:



och där framgår hur versmåttet ser ut. Där jag först läste om den här boken, i en författarintervju i tidningen Skriva, säger Dag Thelander att han inte har hittat att det heter något särskilt, och hoppas att det ska kallas "thelandrisk strof". Till rytmen påminner det om det som används i Kalevala, men där saknas rimmen (och så finns där en hel del annat som kompensation). Det fyller sin funktion, till synes okomplicerat, men det kräver förstås en hel del arbete för att få det att flyta så snyggt som det gör. Som alltid tar det några sidor läsning innan man har kommit in i rytmen.

Själva berättelsen är en historia om en ungdomsfest i villan. Där bor John, som har föräldrafritt, och så dyker det upp en mängd personer, som det kan göra på den sortens tillställningar:



Mest handlar det sedan om Johns barndomsvän Jens, som har bjudit med Saga, en väninna av oklar status - är de ihop eller inte? Hon kommer från Norrland och är ett exotiskt inslag inte bara därför, utan för att det är första gången Jens visar upp något kvinnligt sällskap överhuvudtaget.

Formen kontrasterar på ett intressant sätt mot innehållet, åtminstone när festen kommer loss med sprit, spyor och hångel, allt under det att verserna travar på. Varje rim är inte genialt, men viss genialitet krävs för att fånga ett ungdomligt språk som ändå ryms i rytmen:

Simon nickar tack och frågar

utan att se bort från skärmen:

"Så hur fan har sommarn varit,

har ni bögar klarat värmen?"

eller, en stund senare:

"Grattis mannen, way to go. Hur

ser hon ut då? Details, snälla:"

Nåt i Simons röst får Jens att

ana att det är en fälla.

Men visst finns det originella rim, som "full. Den" och "skulden". Ändå är det kombinationen av form och innehåll som är det verkligt geniala och som gör det här till en unik läsupplevelse.