lördag 2 oktober 2021

167. P. G. Wodehouse: Something Fresh



Wodehouse är kanske numera mest känd för böckerna om Jeeves och Wooster, men han skrev mycket annat också, och på andra plats kommer nog den serie böcker som utspelar sig på slottet Blandings. Detta är den första av dem, och jag tror faktiskt inte att jag har läst den innan. (Det gör inte så mycket vilken ordning man läser Wodehouse i, för alla historierna är mer eller mindre likadana och det finns inte antydan till någon karaktärsutveckling.)

Det är något av ett dårhus man hamnar på, men det dröjer ända till ungefär halva boken innan de centrala karaktärerna kommer till Blandings från London. Då dröjer det å andra sidan inte länge förrän man får stifta bekantskap med the green baize door, denna ikoniska gräns mellan tjänstefolkets och herrskapets domäner. Här får man vara med både upstairs och downstairs, men varför det är så är något av en spoiler, så det säger jag inget om.

Det finns en del karaktärsdrag hos slottets ägare lord Emsworth som ännu inte har materialiserat sig, till exempel hans hängivenhet för prissuggan Dronningen av Blandings. Här är han mest intresserad av trädgårdsskötsel, även om han förstås har en stor stab tjänare för det - också. För det är iögonfallande hur enormt mycket folk det går åt för att han och hans familj ska kunna leva sitt sysslolösa liv i salongerna, och bjuda in sina lika sysslolösa släktingar som går och drar i veckor. Inte konstigt att många av dem har tid över till intrigen i en roman. Huvudspåret i den handlar om att lordens son, den enfaldige med godhjärtade Freddie, ska gifta sig med en amerikanska, dotter till en miljonär, praktiskt nog.

Som sagt, mycket är detsamma vilken bok man än väljer av Wodehouse. Man känner igen de återkommande motsättningarna mellan England och USA, mellan tjänstefolk och herrskap, och inte minst mellan män och kvinnor. Jag har inte tänkt på det tidigare, men kvinnorna är generellt betydligt mer kapabla och handlingskraftiga än männen, som påfallande ofta är obeslutsamma och/eller oförmögna att utföra minsta lilla.

Det vore ju inte engelsk skönlitteratur om man inte finge tillfälle att googla ett par saker för att bli mer allmänbildad. Jag har nu lärt mig om George Robey och Indian clubs.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar