168. Mats Jonsson: När vi var samer

Mats Jonssons dokumentation i serieform av det egna livet har haft olika inriktning både tidsmässigt och tematiskt. Jag har heller inte läst honom helt kronologiskt, så för min del har bilden fyllts i efter hand en aning slumpmässigt. Den här volymen är på över 300 sidor och det mest gedigna han har gjort, inte bara på grund av omfånget, utan också innehållsligt.

Berättelsen börjar redan vid inlandsisen:



och har sina vindlande vägar fram till nutid. Den röda tråden är att Mats med stigande ålder, och inte minst faderskap, har intresserat sig mer för sin samiska släktbakgrund, och den i sin tur gör honom intresserad av den samiska historien i allmänhet. Det kan på goda grunder sägas att det inte går att förstå den samiska släktens historia utan att veta något om det större perspektivet. 

Hans farfar var skogssame, en grupp som blivit i stort sett förbisedd i den svenska historieskrivningen. De är inte heller de arketypiska samer, fjällsamer, som visserligen inte har gått fria från orättvisor, men ändå inte kommit i oförskylld konflikt med majoritetssamhället på samma sätt. Skogssamerna råkade illa ut eftersom de var i vägen när det norrländska inlandet behövdes för ekonomisk vinning, kan man lite för kortfattat sammanfatta det.

Den röda tråden är alltså egentligen två - dels hur Mats tar reda på hur samernas, och särskilt skogssamernas, historia har sett ut, dels hur hans egen släkts historia är en del av den. Det finns en del bevarade handlingar, som ändå tyder på att farfadern inte velat helt frigöra sig från sin bakgrund, och det är ett material som jag som släktforskare gärna hade sett fler spår av i själva serieromanen. Men det finns också mängder med material om det samiska genom tiderna, låt vara att de ofta har skildrats av  svenskarna. Just den dubbelheten, att Mats själv inte vuxit upp med tillgång till den samiska kulturen, utan närmar sig det utifrån, är nog det som gör den här skildringen alldeles unik. Man kunde möjligen tänka sig en annan serieskapare göra något om samer - fast det är knappt - men ingen annan skulle ha den familjeanknytning som gör det intressant. Och vilken tur att han har hunnit göra den medan tid var:

Själv är jag uppvuxen och boende i en helt annan del av landet, nästan så långt bort man kan komma från samer i Sverige, och har som de flesta en mycket begränsad kunskap om dem. Skogssamer hade jag nog inte hört talas om tidigare, men det delar jag med många, även med Mats, trots att han alltså har dem på bara ett par generationers avstånd. I det perspektivet är det en högst värdefull insats han gör.

Det här är inte den serieroman som går till historien för sitt nyskapande bildspråk; snarare är Mats Jonsson både lik sig själv och ett antal föregångare i genren. Men den liknar ingenting annat jag har läst när det kommer till innehållet, och den är ett fascinerade vittnesbörd om vad seriemediet kan användas till.

Mats Jonsson har också varit både i Babel och i Go'kväll och talat om boken och det samiska, och båda samtalen kan rekommenderas.