73. Elias Wessén: Våra folkmål

Understundom läser jag kurslitteratur, vilket torde ha framgått. Ofta har jag inte så mycket att säga om den här, och ofta beror det på att jag vill lägga tid och energi på att skriva det som krävs för att bli godkänd på respektive kurs, numera ofta en hemtentamen, i stället för att producera elaborerade blogginlägg som inte ger akademiska poäng. 

Om den här boken kan jag ändå säga att den möjligen är lite för gammal för att vara riktigt bra som kurslitteratur i år. Denna senaste upplaga - den nionde! - är från 1969, så det har hänt en del med både folkmålen, språkvetenskapen och de förkunskaper man kan vänta sig att studenter har. Själv klarar jag mig nog, men det är en mycket tät framställning, som verkligen inte är lätttuggad.