Med anledning av Fem-böckernas åttioårsjubileum hade Lundströms bokradio ett samtal i våras med Mark Levengood och Lotta Olsson, vilket fick mig att återknyta bekantskapen med det här gänget. (De pratade inte om just den här boken, men jag föredrog att börja från början, och förresten är ju hela idén att böckerna ska vara mer eller mindre likadana.)
Det här är alltså första boken, och det innebär att vi får vara med när syskonen Julian, Dick och Anne skickas iväg till farbror Quentin, faster Fanny och kusinen Georgina som vill kallas George. Barnen har aldrig träffats förr, och det verkar - utan att det sägs rent ut - som att det finns något i det förflutna som har gjort att bröderna inte umgås så flitigt. Förresten var jag helt övertygad om att det var syskonens pappa och faster Fanny som var syskon, var jag nu kan ha fått det ifrån.
Konceptet är välkänt:
- Det är lov
- De äter hela tiden, enkannerligen picknickmat
- De är på något mystiskt ställe och letar efter något värdefullt
- De blir inspärrade av bovar som är ute efter samma sak
- Allt löser sig till det bästa
Men man ska komma ihåg att det var här som konceptet först kom till användning. Det mystiska stället är en ö i bukten utanför byn Kirrin, och där finns en gammal borgruin med fängelsehålor. Det värdefulla är guldtackor, som kan finnas där - eller någon annanstans.
Ibland kan man upptäcka att en tidig bok inte riktigt har hittat fram till det man så starkt förknippar med serien. Här gäller det snarast hunden Tim, som George har placerad hos fiskarpojken Tom, eftersom hon inte får ha honom hemma hos sig. På slutet verkar det ändå som om han kommer att få bo hos familjen, och frågan är om inte den koleriske farbror Quentin tinar upp en aning. Men det är jag rätt säker på bara är tillfälligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar