Med en viss kluvenhet lämnar jag den här lyssningen av Torgny Lindgrens egen inläsning av den här romanen. Den är förstås utomordentligt framförd, på ett sätt som ingen annan hade kunnat göra det. För min del har jag tidigare konstaterat att det här är den form som fungerar för mig att ta till mig Lindgrens böcker - läsning i pappersform har inte alls gett mig mersmak. Och ändå är det något här som får mig att fundera på om inte just att läsa den här berättelsen själv hade varit lite bättre, för det är så mycket som hänger ihop framåt och bakåt att man - även med full uppmärksamhet på det som strömmar i lurarna - inte riktigt kan härbärgera allt.
Det är alltså svårt att sammanfatta vad det handlar om, men ett försök kan vara följande. En huvudperson som föds i Västerbottens inland samma datum som Torgny Lindgren - men året efter - växer upp och får efter skolan komma till ett hem för obildbara, eftersom han inte har lärt sig att läsa. I hans hem finns ett exemplar av Dorés bibel, kanske bara bilderna, vilka hur som helst fascinerar honom mycket. Sedan rullar det på, framåt och bakåt i tiden, och man får följa den anonyme huvudpersonen genom hela livet, även om det är mycket som hoppas över.
Teman i detta då - ja, det vore ju inte Torgny Lindgren om det inte funnes pölsa och lungsot. Man får också träffa några tidigare medverkande från böckerna Hummelhonung och Pölsan, och kanske är den här boken svår för den som kommer till den utan att ha stiftat bekantskap med miljön i de två tidigare. Men här handlar det mer om sådant som bildens förhållande till skriften, kopiors förhållande till original, diktens förhållande till verkligheten och så huvudpersonens förhållanden till personer omkring honom. Jag tror inte jag begriper allt, men det är bra ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar