Nina Storm, som i första boken i den här serien fick ärva en prästgård i Mjöbäck i södra Västergötland, har nu gjort den redo för en skrivarkurs. Hon leder den inte själv, utan har engagerat thrillerförfattaren Greger Sparre, och riktigt vad Nina själv gör mer än tar in anmälningar och betalning är något oklart. Mathållningen skulle en lokal förmåga ansvara för, men hon har brutit armen, så det blir Ninas kollega, chefsjuristen på Myndigheten för kulturstöd rycker in. Eftersom också två av deltagarna jobbar där, och Ninas kollega Robert har en helg över och vill följa med blir det närmast som en utlokalisering. Några ytterligare deltagare finns det förstås - inte minst en ung influencer som författaren använder för att lustmörda hela den branschen på ett mycket roligt sätt. Skrivarkursen är förstås en underhållande miljö för oss som har gått en och annan sådan i verkligheten. Greger Sparre pendlar mellan generös förbindlighet och underliga infall, som möjligen får sin förklaring så småningom, men som jag undrar hur många deltagare som hade accepterat i vanliga fall.
På myndigheten härjar generaldirektören Diana Wikman vidare, och att hennes underlydande kallar henne Draken när hon är utom hörhåll är fortfarande lika begripligt. Den här gången är hennes huvudsakliga bekymmer vem som ska bli kulturminister efter den nyss avlidne Timmy Carlsson. Statssekreteraren borde ligga bra till, och praktiskt nog har han och Draken ett förhållande, men opraktiskt nog är han gift. Det är rätt många trådar därutöver att hålla reda på, och möjligen kunde någon av dem ha fått stå över till nästa bok. En del löser sig som Nina med flera har önskat sig, annat inte.
Förra gången reflekterade jag över att boken befann sig i gränslandet mellan feelgood och deckare. Den här gången finns det visserligen spänning och oegentligheter, men knappast en brottsutredning av den sort som brukar känneteckna kriminalgenren. Om jag pressas på att etikettera den här boken skulle jag kalla den spänningsfeelgood.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar