Ingvar Carlsson har skrivit flera memoarböcker tidigare. Den här är minst till formatet, men frågan är om den inte är viktigast - och bäst. Den bygger sin tillkomst på situationen under pandemin, när väl Ingvar Carlsson inte var ensam om att börja tänka på döden, och gör nedslag under mer eller mindre hela hans liv utifrån detta tema. Det innebär förstås att mordet på Olof Palme berörs, mer personligt än i tidigare böcker, men också ett tillfälle 1992 när han kallas hem från ett möte i Berlin för överläggningar med den borgerliga regeringen om ett krispaket. En kurdisk delegation som han skulle ha ätit middag med blir nedskjuten på restaurangen medan han är i Stockholm och förhandlar. Ett inledande kapitel handlar om en drunkningsolycka långt innan han själv föddes, vilken ledde till att hans morfar gifte om sig och att hans mor föddes - och i förlängningen han själv. Det här är intressant och välberättat hela vägen, inte minst hans slutkapitel om att försvara demokratin, som känns ännu viktigare idag än när boken kom ut i maj i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar