Edgar Wallace var enormt produktiv under sin tid som kriminalförfattare, så till den grad att många tvivlade på att han skrev alla sina böcker själv. Vad som verkar dokumenterat är att han arbetade med diktafon och hade sekreterare som skrev ut hans inlästa/intalade manus, och att det gjorde att han kunde hålla så hög produktionstakt.
Det här är en novell som är rappt berättad, men kanske hade vunnit på en redigering och ett övervägande av hur troligt det är att berättelsen skulle kunna dokumenteras så som sker i fiktionen. Huvudintrigen är annars helt kompetent och tänkbar med genrens förutsättningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar