Huvudpersonen här är i alla fall omisskännligt kvinnlig, som framgår av titeln. Hon är anställd vid en detektivbyrå i London som innehas av Ebenezer Dyer. Han är glad att ha henne att skicka ut att undersöka vissa fall, eftersom en kvinna lättare smälter in i vissa sammanhang. Inte minst kan hon göra sig bekant med kvinnliga vittnen och misstänkta på ett sätt som en manlig detektiv inte hade kunnat. Men Loveday är annars en högst professionell yrkesperson vars kompetens knappast kan ifrågasättas, och hon är snarast före sin tid vad gäller kvinnligt yrkesarbete.
Det märks att de här berättelserna är tillkomna när Sherlock Holmes var som mest i ropet. På samma sätt som han ibland gör tar Loveday tåget från London till någon fiktiv avkrok av England, och installerar sig på herrgården där något mystiskt har hänt, alternativt tar in på byns värdshus för att kunna iaktta skeendet mer neutralt. På samma sätt som med Holmes är det inte heller alltid mord som ska utredas; här förekommer till exempel en juvelstöld och ett mystiskt försvinnande, som hade kunnat inledas med en konsultering vid Baker Street.
En skillnad är att här inte finns någon doktor Watson, vare sig som krönikör eller medhjälpare. Jag saknar honom inte, men det ställer onekligen vissa krav på berättartekniken. Ofta löses det genom att Loveday får skriva brev till mr Dyer, eller i brådskande fall telegrafera, så att vi läsare också får del av hennes framsteg i utredningen. Men lika lite som i Holmes' universum är läsaren invigd i alla ledtrådar, så någon sportslig chans att lösa gåtan samtidigt som Loveday har vi knappast.
Med tanke på åldern hos de här novellerna håller de ganska bra, tycker jag. Åldern har också den fördelen att de numera är fritt tillgängliga även för den som inte har min ljudbokstjänst, till exempel här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar