I ett sammanhang som kan komma att avslöjas i ett kommande inlägg berördes den här boken, enkannerligen dess något antikverade syn på etniska minoriteter som avviker i folkhemmet. Svärdslukaren Alfredo är tydligtvis inte svenskspråkig, men det är lite oklart för mig om han ska föreställa vad som nu kallas resande eller om han bara är dansk (vissa uttryck tyder på det senare, men han kan ju ha turnerat i Danmark). Filmen föregick boken (och däremellan kom en radioserie), och där verkar han snarare tysk i den del jag har orkat se. Eventuellt ser jag inte hela, men det verkar ha potential med både Gustaf Öhman, Erik Eriksson och Reidar Dahlén i rollistan.
Rasmus spelas av Eskil Dahlenius, som spelade Rasmus såväl på luffen som i sällskap med Kalle Blomkvist. Av ett litet förord framgår här vad jag nog aldrig har förstått, nämligen att det handlar om tre helt olika Rasmus. Här heter han Persson i efternamn och är son till en polis i Västanvik. Det påminner egentligen inte så lite om Kalle Blomkvist-böckerna i att det utspelar sig i en småstad och något mystiskt händer, kopplat till någon utsocknes. (I filmen är också Siv Ericks med och spelar mamma, precis som i en av Kalle Blomkvist-filmerna.) Och även om det är ganska spännande behöver man förstås inte tvivla på att bovarna åker dit och att taxen Toker kommer tillbaka välbehållen. (Pontus är Rasmus' mänsklige bästis, också elva år.)
En del är nog obegripligt för dagens barn, som att Rasmus och Pontus är elva år men går i ettan, det vill säga första klass i realskolan på läroverket. Rasmus äter som elvaåriga pojkar i böcker brukar göra, bland annat fläskkorv och potatismos, inkokt makrill (dock ingen favorit) och fläskpannkaka. Jag gissar att det bara är det sistnämnda som riktigt går hem hos dagens barn. Med de här reservationerna tycker jag att det egentligen är en riktigt bra bok, och det märks att det ju är en som kan som har skrivit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar