255. Kenneth Ahlborn och Urban Nilmander: Alla tiders bokserie

För snart tjugo år sedan kom den här översikten över Wahlströms ungdomsböcker, åtminstone på pappret kopplat till seriens 85-årsjubileum. Förutom att det är lite underligt att fira 85 år med en historik, när det inte har gjorts vid tidigare och rundare födelsedagar, framstår det i efterhand som dåligt tajmat, eftersom serien lades ner 2012, och det då kanske hade varit mer på sin plats med återblickande. Men det är en intressant översikt "att läsa och bläddra i och minnas alla läsupplevelser", som baksidestexten säger. Den som letar efter litteraturteori får söka på annat håll, men det saknas inte fakta, och inte minst finns det en fullständig lista över de då 2929 utkomna numren. (Det blev till sist 3328.)

Seriens ganska strikta genreindelning, även utöver de gröna pojkbokryggarna och de röda flickdito, gör att kapitelindelningen ger sig ganska naturligt. Bland det roligaste är det förnämliga bildmaterialet, där man kan följa genrernas utveckling. Den traditionella flickboken stannade väl i växten någon gång vid seklets mitt, för den här sortens böcker kommer inte ut längre - av förklarliga skäl:

Flickboken har snarast utvecklats åt hästboken, när den inte smälter samman med juniordetektivberättelsen. Där finns både flick- och pojkdetektiver; bland de förra märks den uthålliga men aldrig åldrande Kitty (till vänster är det alltså 1930 års originalupplaga med en sextonåring i klockhatt och kappa):

Bland pojkdetektiverna ger författarna störst utrymme åt de svenska Tvillingdetektiverna och de översatta Bröderna Hardy. Jag saknar mina favoriter i genren, Tre Deckare, som bara ges ett kort litet stycke, men jag får väl återkomma till dem själv här vad det lider.

I bokseriens barndom var det mycket indianböcker - som det då hette - men även den genren har visat sig slitstark:

Det finns egentligen hur många omslag som helst som man skulle vilja dela med sig av, men det får räcka med de här. Listan över titlar har jag inte läst från början till slut, men även där finns exempel på sådant som nog inte skulle heta likadant idag, som Klämmiga pojkar, I rödskinnens våld och Sven-Eriks flygbragd. Men mot slutet finns det också böcker som får en att undra om tiden alls har gått; för min del hade Hästtjuvarna på Lindhöjden, Ginger blir kär och Smugglarkusten kunnat vara flera generationer gamla.