Det hör inte till vanligheterna att jag lyssnar på radionovellerna igen när ett urval repriseras inför omröstningen om Sveriges Radios Novellpris, men nu ska den här diskuteras i ett kurssammanhang, och mina minnen från förra gången jag lyssnade var för vaga för att jag skulle våga lita på dem. Den är fortfarande bra, inte så mycket för intrig som för hur den skickligt förmedlar barnets syn på saker och ting. Hunter är berättarens barndomsvän, och mycket av berättelsen utspelar sig i deras gemensamma dåtid. Som det kan hända ibland verkar hon inte riktigt ha reflekterat fullt ut i vuxen ålder över allt som hände och hur de hade det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar