89. Bo Balderson: Statsrådet sitter kvar

Det viktigaste som har hänt sedan föregående del i serien deckare om statsrådet är att det har blivit maktskifte; valet 1976 vanns av de borgerliga som fick bilda regering efter 40 år av socialdemokratiskt ledda regeringar (44 om man vill bortse från 1936 års "semesterregering", som jag har snuddat vid i ett helt annat sammanhang tidigare). Men "en mer opolitisk justitieminister kunde man inte få tag i", säger baksidestexten, så statsrådet sitter kvar. (I verkligheten var den opolitiske justitieministern 1976-79 f d justitierådet Sven Romanus, mycket uppskattad i Thorbjörn Fälldins memoarbok.) Det har inte förändrat honom så värst mycket, utan regerandet är det andra som får sköta när han själv är på landet och/eller utreder mord.

Den här gången hamnar statsrådet och berättaren, hans svåger, på en oplanerad middag på ett gods i Uppland, när de egentligen ska hälsa på statsrådets syssling samt bese Erik XIV:s fängelse Örbyhus. Där finns ägaren, en "lat trikådisponent" (säger den inledande personförteckningen), ett antal vänner till honom, någon annan tillrest slumpmässigt närvarande, en son med fästmö samt ett par tjänsteandar. Det är nästan arketypiskt som miljö i en engelskinspirerad deckare - det stora huset på landet utan möjlighet för utomstående att ta sig in, ett antal övernattande gäster, samtliga misstänkta för det mord som upptäcks morgonen efter.

Sedan vidtar statsrådets och svågerns vanliga turné bland de misstänkta, där de våldgästar folk, den här gången dock utan särskilt många regelrätta inbrott eller rotande i skåp och förråd. Ett och annat matnyttigt ger det ändå, och mellan varven får de tjänstgöra som jägare på kortegevagn vid spanskt statsbesök (se omslagsbilden av Bo Berling ovan) med mera dylikt. Den politiska satiren är den här gången vassare än tidigare, tyckte vi i minicirkeln om två personer, och dessutom riktad både mot regering och opposition, praktiskt nog. Tillsammans med farsinslagen tyckte vi att den här är väl så rolig som den första, även om nog själva gåtan inte riktigt når samma klass.

En liten pärla bland blinkningar tyckte jag var att statsrådet har läst Mysteriet med de blåmärkta smalbenen (som jag inte har läst, men som är skriven av Lillevi Gavell, en pseudonym för Ingegerd Stadener, som också skrev under pseudonymen Helena Poloni, bland annat Mord i barm, som jag har läst och uppskattat - för att inte tala om att hon under pseudonymen Lillevi Gavell också har skrivit Mysteriet med sovvagnsblondinen i min favoritgenre tågdeckare (den har jag däremot läst)). Pärlan bland formuleringar är den nästan rönblomska:

Vi passerade med lägre fart några av dessa uppländska samhällen, vilka allteftersom berövats post och präst och buss och butik och nu bara har hastighetsbegränsningen kvar, som minne av förgången storhet.

Och pärlan bland tidsmarkörer är:

- I fredagskväll, när Hugo Holm dog, slutade det sista TV-programmet fem över elva.

Det känns som oerhört länge sedan.