47. Håkan Nesser: Kära Agnes!

Det här är vad jag förstår något av en mellanbok från Nesser; den hör varken till hans deckarserier om Van Veeteren eller Barbarotti, och inte heller till hans andra tematiska kluster av böcker om 60-talets Närke eller europeiska huvudstäder. ("Mellanbok" ska då inte förstås som "lite sämre än författarens övriga", som det verkar ha förskjutits till att betyda på senare år.) Den kan också kallas brevroman, även om den inte helt är uppbyggd av breven mellan de nu medelålders väninnorna Agnes och Henny, utan också består av kapitel berättade av Agnes. Det börjar med att Agnes' man har dött och Henny dyker upp på hans begravning. De har då - förstår man - inte träffats på många år, men börjar alltså skriva till varandra.

Formen inbjuder till den lek med perspektiv och sanning som Nesser ofta ägnar sig åt, och han är lika bra som vanligt i det här lilla (sådär 150 sidor) formatet. Det är frågan om man ska kalla detta för deckare, men med den breda definitionen som inkluderar psykologisk thriller platsar den absolut. Till frågan om perspektiv och sanning kan man också räkna att romanen utspelar sig i något lätt fiktivt kontinentalt land, som påminner lite om Tyskland och lite om Nederländerna, men, av skäl som klarnar när man läser, inte kan vara någotdera. Gillar man Nesser så gillar man det här, kan man väl sammanfatta. För den som inte gör det kan det möjligen uppfattas som nära en Nesser-parodi.

46. O. Henry: Den rätta blandningen

O Henry är en pseudonym, och initialen står alltså inte för något särskilt namn. Författaren hette egentligen William Sydney Porter och var enormt produktiv i novellgenren i början av 1900-talet, innan han dog relativt ung 1910. Några av hans noveller verkar vara riktiga klassiker i den engelskspråkiga världen, men han verkar ganska sparsamt översatt till svenska.

Det är femton ganska korta noveller, som nog ska läsas lite mer utspritt än jag nu har gjort. Jag kan tänka mig att han passade extra bra för publicering i tidningar och tidskrifter, där man bara får en berättelse i taget. När man läser flera märker man att de påminner om varandra lite för mycket med en inledning, ofta lite parodiskt högstämd, en vändning i berättelsen, där man tror att man vet hur det ska gå, och så en avslutning som överraskar (fast man så småningom vet att den ska göra just det). Lite påminner han om Roald Dahl, tycker jag, även om han inte alls är så makaber eller fräck som Dahl kunde vara.

Jag fick tipset i något sammanhang i anslutning till novellutmaningen som jag har varit med i, men nu kan jag förstås inte hitta tillbaka till det. Man kan i alla fall läsa vidare på Project Gutenberg ganska länge om man vill.

45. Naja Marie Aidt: Sten saks papir

Den här danska romanen finns inte översatt till svenska, men som tur var fanns den i original på närmaste stadsbibliotek, när jag nu blev tipsad om den. Författaren har skrivit sedan 1991, men den här från 2012 är hennes första roman.

Det är svårt att bestämma sig för vad man tycker, enades vi om, både min tipsare och jag. Det handlar om Thomas, som är sambo med Patricia, äger en pappershandel tillsammans med en god vän, och när det hela börjar just har förlorat sin far. De hade inte haft kontakt på många år, så egentligen borde det inte vara så sorgligt, men Thomas och hans syster får ta hand om hans kvarlåtenskap, och begravningen sätter dem i kontakt med en del av faderns umgänge som de inte har känt till.

Thomas är, skulle jag vilja säga med några dagars distans till läsandet, ett exempel på opålitlig berättare, även om det formellt inte är han som berättar historien. Men allt ses genom honom och vi får hans perspektiv på det som händer och de personer som omger honom. Det gör att det tar ett tag innan man börjar fundera på vad som egentligen är sant av de beskrivningar man matas med. Jag var till och med tvungen att ta ett par dagars paus i läsandet eftersom det blev så jobbigt med allt som händer honom.

En liten bonusfråga är var det utspelar sig. Först trodde jag förstås att det var i Danmark, men någonstans i mitten av boken är de ute och vandrar i ett bergigt landskap som absolut inte kan vara Danmark. Kanske det skulle kunna vara Sverige eller Norge, men det stämmer inte riktigt heller. Och när uppmärksamheten har fastnat där börjar man märka hur anonyma alla gator är, så gissningsvis är det inte alls meningen att man ska veta var det äger rum.

Jag stannar nog ändå för att det är en bok som har något speciellt som gör att man läser vidare. Det är inte heller så enkelt som att man vill veta hur det går, för det är ungefär som livet brukar vara, att en del löser sig och en del inte, och så händer det nya saker parallellt med det som redan har börjat. Snarare känns det som om man hoppar in i Thomas' liv just när det här med hans far har hänt, får följa med ett tag och sedan lämnar honom. Det skiljer sig på ett intressant sätt från mycket annat jag brukar läsa.

44. Lars Lindquist: Brinnande kvarnar

Det är mycket som är konstigt med den här "boken" eller "romanen" om Veberödsmannen, Martin Svensson. Det är alltså i den här versionen ingen bok, utan biblioteket har kopierat och satt kopiorna i plastfickor i en pärm, och frågan är om det ens är en roman. Här och var är det lite dialog, som rimligen måste vara påhittad, men däremellan är det berättande faktaavsnitt, och ibland är det också författarens kanske tidstypiska men mycket salvelsefulla fördömanden av Martin Svensson.

Han blev alltså känd som Veberödsmannen eller Möllebrännaren, eftersom hans specialitet var att köpa kvarnar, brandförsäkra dem och sätta eld på dem. Till det senare använde han också familj och släktingar, så han måste ha haft någon förmåga att styra sin omgivning som inte känns alls trevlig. Hans kriminella karriär började och slutade dessutom med mord, först på en konkurrerande kvarnägare och sist på hans hushållerska. Han var också en av de tre skånska mördare (eller två, för en blev faktiskt frikänd så småningom) som på 80-talet gestaltades av Ernst-Hugo Järegård i TV-filmer. Dem rekommenderar jag mer än detta verk.

43. Tommy Möller: Mellan ljusblå och mörkblå. Gunnar Heckscher som högerledare

Gunnar Heckscher är inte ihågkommen som någon av de mera framgångsrika partiledarna. Han ledde Högerpartiet mellan 1961 och 1965, när partiet fick 15,5 respektive 13,7 procent av rösterna i valen 1962 och 1964. Tommy Möller visar ändå att Heckscher möjligen misslyckades med att uppnå sina mål, men att kanske ingen annan hade lyckats bättre. Dels hade han som mål att få partiet in på en väg av samarbete med de båda mittenpartierna, som hellre ville hålla ihop på egen hand och inte gärna förknippas med vad som dittills ansetts som ett konservativt parti för de välbeställda. Dels var partiet splittrat mellan "mörkblå", som möjligen motsvarade denna uppfattning, och "ljusblå", som var mer liberala och samarbetsinriktade, som Heckscher själv.

Jag ger mig inte på att på riktigt recensera en bok på gränsen mellan populärvetenskap och statsvetenskap, men vill ändå säga att det är mycket läsvänligt och intressant - för den som är intresserad av halvgammal svensk politik. Det handlar i huvudsak om hans politiska verksamhet, något lite om hans bakgrund som statsvetare och professor, men inte alls om hans senare uppdrag som ambassadör i Indien och Japan. Det har han å andra sidan skrivit om själv, förstår man.

42. Hans-Erik Engqvist: "Odjujet" och andra berättelser

Den här samlingen av nio ungdomsnoveller hade jag absolut läst förr, och det visste jag nog egentligen. Däremot innehöll den inte vad jag letade efter, en ruskig novell om några barn som tar hand om övergivna djur och låter dem bo i en lada. Ungefär så mycket minns jag, men om någon känner igen det går det bra att tipsa om vad det kan vara. (Det finns något liknande i Elvy Ahlbecks Barmhärtighetssystrarna, men den skiljer sig på ett avgörande sätt från vad jag minns, så det är inte den heller.)

Här handlar det mest om barn (ungdomar) i olika pressade situationer - mobbing i skolan, prestationskrav i idrott, svenskprov om satsdelen agent - och hur de klarar eller inte klarar dem. Det är ganska tydligt att novellerna är skrivna för att kunna diskuteras i grupp, och inget fel i det. Här och var bränner det till med något riktigt moraliskt dilemma, faktiskt.

41. Skånska Brottsjöar

Skånska deckarsällskapet gav med början på 70-talet ut en del antologier med berättelser av sällskapets medlemmar. Det här är den tredje och går på temat vatten. Förutom havet på Skånes olika sidor förekommer Vombsjön, Krageholmssjön, Finjasjön, Yddingesjön, Ivösjön, Odensjön, Ringsjön och Börringesjön samt en vattenpöl som skådeplatser för fiktiva brott. Det är blandade håvor, både vad gäller form och kvalitet. Till detta kommer en skildring av den verklige mördaren Tore Hedin, som efter Hurvamorden begick självmord i Bosarpssjön.

Just nu hade jag anledning att leta efter en författare med samma förnamn, mellannamn eller efternamn som jag, till punkt nummer 38 i novellutmaningen. Det visade sig vara svårare än jag trodde; min namne akademiledamoten Svenbro verkar inte ha skrivit noveller och även om det finns ett antal författar-Olsson var det inte heller så lätt att hitta någon där. Men här har Stellan Olsson (mest känd som regissör, och där mest känd för filmen Sven Klangs kvintett) skrivit en novell med titeln "Mitt i skiten", vars innehåll inte ska förstöras med att återberättas. Den får bli sista punkten på listan, som alltså landar på följande:

1. Läs en novell av en fransk författare
"Kåken i Croix-Rousse" i Simenon: Mannen på gatan

2. Läs en novell där ett hus spelar en stor roll
"The Haunted Policeman" i Sayers: Striding Folly

3. Läs en novell med en siffra i titeln
"0,002" i Niemi: Svålhålet

4. Läs en novell som är utgiven 2015
"Män utan kvinnor" i Murakami: Män utan kvinnor

5. Läs en novell som utspelar sig i Afrika
Nadine Gordimer: "Amnesti" i Nobeller

6. Läs en novell som har namnet på en stad i titeln
"Janne från Kuopio" i Parland: Regnbågens död

7. Läs en novell som har deckartema
"Korgossens vittnesbörd" i Simenon: Mannen på gatan

8. Läs en novell som är skriven på 1800-talet
Honoré de Balzac: "Det mystiska huset" i Mannen i svart

9. Läs en vintrig novell
"Sex små kors i en anteckningsbok" i Simenon: Mannen på gatan

10. Läs en novell som handlar om ett djur
"Spökjakt med hund" i Trenter: Flickan som snavade på guldet

11. Läs en novell som är den sista i en novellsamling
"Kasseraren" i Böll: Doktor Murkes samlade tystnad

12. Läs en novell på engelska
"The Mystery of the Spanish Chest" i Christie: The Adventure of the Christmas Pudding

13. Läs en skräcknovell
"Carmilla" av Sheridan Le Fanu

14. Läs en novell med jultema
"Ej blott i juletid" i Böll: Doktor Murkes samlade tystnad

15. Läs en novell som är skriven på 1950-talet
"Doktor Murkes samlade tystnad" i Böll: Doktor Murkes samlade tystnad

16. Läs en novell vars titel börjar på s
"Slutstation" i Mantel: Mordet på Margaret Thatcher

17. Läs en novell som utspelar sig på havet
"Måsen. Berättelsen om Jonathan Livingston Seagull" av Richard Bach

18. Läs en novell av en augustprisvinnare
"Svålhålet" i Niemi: Svålhålet

19. Läs en novell på danska eller norska
"En skovtur med onkel Valdemar og tante Adda" i Jacobsen: Midt i en klunketid

20. Läs en novell med kärlekstema
"The Under Dog" i Christie: The Adventure of the Christmas Pudding

21. Läs en novell som har ett personnamn i titeln
"Arnold Schuttringer" i Simenon: Mannen på gatan

22. Läs en novell med något kallt i titeln
"Vinterresa" i Mantel: Mordet på Margaret Thatcher

23. Läs en novell av en rysk författare
Aleksandr Solzjenitsyn: "Att andas" i Nobeller

24. Läs en novell som har samma namn som titeln på novellsamlingen den är med i
"Mannen på gatan" i Simenon: Mannen på gatan

25. Läs en novell som utspelar sig i en stad/på en plats som du har besökt
"Sista tåget från Paddington" i Trenter: Flickan som snavade på guldet

26. Läs en novell vars titel innehåller ett verb
"Det kommer att hända något" i Böll: Doktor Murkes samlade tystnad

27. Läs en novell där böcker spelar en stor roll
"Den dåliga romanen" i Davis: Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare

28. Läs en novell som handlar om syskon
"Hjärtat sviker utan förvarning" i Mantel: Mordet på Margaret Thatcher

29. Läs en somrig novell
"Albert och vattennymferna" i Parland: Regnbågens död

30. Läs en novell av en japansk författare
"Drive my car" i Murakami: Män utan kvinnor

31. Läs en novell som utspelar sig i skogen
Philip MacDonald: "Våra bevingade vänner" i Mannen i svart

32. Läs en novell med en färg i titeln
"Greenshaw's Folly" i Christie: The Adventure of the Christmas Pudding

33. Läs en novell vars titel slutar på n
"Den lille skräddaren och hattmakaren" i Simenon: Mannen på gatan

34. Läs en novell som handlar om att resa
"Flickan som snavade på guldet" i Trenter: Flickan som snavade på guldet

35. Läs en novell av en nobelpristagare
"Dagbok från huvudstaden" i Böll: Doktor Murkes samlade tystnad

36. Läs en novell där ett barn är en av huvudpersonerna
"Talboys" i Sayers: Striding Folly

37. Läs en novell av en författare som du tidigare bara läst roman/er av
"Striding Folly" i Sayers: Striding Folly

38. Läs en novell av en författare som har samma för-, mellan- eller efternamn som du
Stellan Olsson: "Mitt i skiten" i Skånska Brottsjöar

39. Läs en novell av en finländsk författare
"Så framt inte verkligheten" i Parland: Regnbågens död

40. Läs en novell som utspelar sig i framtiden
"Regnbågens död" i Parland: Regnbågens död

Det har varit riktigt roligt att leta noveller (och låta sig inspireras av andra deltagare i utmaningen, förstås). Min egen kompletteringsiver fick mig ju till och med att fortsätta ända till sista punkten, även om man bara behövde klara av hälften för att bli godkänd. Nu återstår det att se hur mycket noveller det blir framöver. Jag tycker egentligen att jag har varit en hyfsad novellläsare även tidigare, men jag har en del stående oläst här, bland annat Alice Munro, som passar i årets andra tema.

40. Benjamin Jacobsen: Midt i en klunketid

För att bocka av nummer 19 i novellutmaningen, "en novell på danska eller norska", läste jag den här samlingen, och väljer "En skovtur med onkel Valdemar og tante Adda". Den svenska översättningen Mordet på änkeprostinnan är något av det roligaste jag har läst, men det här originalet har jag troligen inte läst förr, för här ingår också fem ytterligare noveller som inte verkar finnas på svenska, inte heller i fortsättningen Farmor i sjunde himlen.

Det faller inom genren "fiktiva memoarer", där Benjamin berättar om sin barndom runt 1890 i Köpenhamn. Han bor med sina föräldrar, sina ganska många syskon och sin rullstolsbundna farmor (med signalhorn på rullstolen) i en stor våning på Kronprinsessegade inte långt från Kongens Have. Där inträffar vansinnigheter som att lillebror Emil hittar ett lejon på gatan och tar med det hem, systern Magda gör chokladkanderad sylta som råkar förväxlas med mors praliner, och farmor startar söndagsskola i vardagsrummet. Den som inte har läst Benjamin Jacobsen har verkligen något kvar att uppleva.

39. Nobeller. Noveller av Nobelpristagare

Den här samlingen noveller av nobelpristagare ("nobeller") bygger på en serie uppläsningar i radio från 2006, som jag faktiskt tror att jag hörde lite av. Nu passade den bra för att bocka av ytterligare två punkter i novellutmaningen:

5. En novell som utspelar sig i Afrika: Nadine Gordimer: Amnesti
23. En novell av en rysk författare: Aleksandr Solzjenitsyn: Att andas

Den första handlar - förstås - om Sydafrika och Robben Island, den andra om att andas under ett äppelträd efter ett regn (och - förstås - att det är en del av den frihet man berövas om man sitter i fängelse).

Med tanke på att det är pristagare från 1903 till 2006 är utbudet förstås mycket blandat. Det är stora namn som Lagerlöf och Hemingway och det är numera bortglömda namn som Luigi Pirandello och Paul Heyse (som förresten var den enda före Alice Munro som fick priset med en motivering som nämner noveller). Det är olika delar av världen (så olikt det nu blir med tanke på fördelningen av pristagare) och olika teman och olika former av noveller från de poetiska betraktelserna till skrönorna. Bland de senare finns "Ej blott i juletid" av Heinrich Böll, som jag alltså fick tillfälle att läsa om. Annars tror jag inte att jag hade läst någon annan tidigare i annat sammanhang.

38. Haruki Murakami: Män utan kvinnor

Murakami är kanske inget helt otippat val för novellutmaningens punkt 30, en novell av en japansk författare. Genom att välja hans senaste novellsamling kunde jag också bocka av nummer 4, en novell som är utgiven 2015. Det går förstås att blanda hur man vill med dessa två punkter och de sju noveller som boken består av, men man får ju välja något, och då blev det så här:

4. En novell som är utgiven 2015: Män utan kvinnor

30. En novell av en japansk författare: Drive my car

Titeln på samlingen och den sista novellen (nummer 4 ovan) säger ganska väl vad det handlar om - män som av något skäl inte lever tillsammans med en kvinna i ett vanligt förhållande. Någon är skild, någon är änkeman, någon är vad man nog måste kalla polygam. Oavsett hur de har det står deras relationer till kvinnor i centrum. Det blir ibland lite för kletigt för min smak, men för det mesta berättar Murakami på ett avskalat, objektivt sätt som känns mer som sakprosa än skönlitteratur. Jag kan nog tänka mig att läsa mer av honom, och om inte annat är det intressant att för en gångs skull ha läst någon av dem som det spekuleras om inför en torsdag i oktober varje år.

37. Daniel Kehlmann: Världens mått

Det här var månadens cirkelbok, men cirkeln blev uppskjuten, så vi har inte pratat om den ännu. Själv hade jag den stående oläst (inköpt 2008), så det var ju ändå bra att få en anledning att läsa den.

Det handlar om Alexander von Humboldt, upptäcktsresande, och matematikern Carl Friedrich Gauss. Efter att det börjar med att de träffas sent i livet börjar det om med deras respektive liv och karriärer; Humboldt reser bland annat i Sydamerika i flera år, medan Gauss mest sitter hemma och räknar.

Boken blev uppenbarligen mycket uppskattad när den kom. Baksidan av min pocketutgåva talar om "en internationell sensation" och "en underhållande, klok och flödande berättad roman". Jag har lite svårt att se storheten, får jag säga. Jag hade nog hellre läst en traditionell biografi (eller två, då).