Som en upptakt till 2019 års planerade läsprojekt, Maria Langs 42 vuxendeckare i kronologisk ordning, tog jag fram den här novellsamlingen, Langs enda försök i den genren. Den innehåller fem korta noveller och och en längre, som man nog kan kalla kortroman. I ett förord skriver hon att hon "betraktar genren [kriminalnovellen] som oerhört svår, för att inte säga omöjlig", och man får nog ge henne rätt i att hon är mer till sin fördel i det längre formatet.
Den här boken har närmast mytisk status bland Maria Lang-fansen som svårfunnen och dyr. Jag vet knappt om jag vågar berätta att jag förutom den andra upplaga som jag nu har läst också har en originalupplaga (här till höger). Den har jag hittat(!) i en bokbytarhylla(!) på ett vandrarhem(!), men jag minns faktiskt inte vad jag lämnade där i stället. (Omslaget är av Walter Nordgren, som gjorde ett antal Lang-omslag kring åren när den första upplagan kom ut, 1964.)
Titelnovellen "Ögonen" är fristående, och där förekommer inte någon av hennes vanliga medverkande från romanerna. Den utspelar sig dessutom av oklar anledning i Småland.
"Mord vid midnatt" har å andra sidan Skoga - hennes version av Nora - som miljö, och här finns överkonstapel Leo Berggren med, som också förekom i ett antal av hennes romaner, innan han efterträddes av sin son Erk.
I "Slutscenen" är det Christer Wijk, som förekom i alla hennes romaner, som är problemlösare, och det utspelar sig på Operan, dit Lang gärna återvände både i sina deckare och i verkligheten, då som Dagmar Lange, i många år operarecensent i Vecko-Journalen. (I motsats till överkonstapel Berggren åldras Christer Wijk ju knappast och ersätts aldrig.)
Långnovellen eller kortromanen "Operan ger i afton" kombinerar Lang(e)s två paradmiljöer, Operan och ett flickläroverk där man förbereder sig för studentexamen. (Där finns förresten en kvinnlig rektor som undervisar i svenska. Hon är inte namngiven, men jag undrar om det inte är en liten blinkning till Dagmar Langes vanliga sysselsättning.) Den är lite för operatryfferad för att jag ska kunna följa med i alla anspelningar, men det är ändå roligt att en av de operor som spelas under den aktuella veckan är Leoncavallos Pajazzo, som är så central i en av H.-K. Rönbloms deckare. Alldeles på slutet får man anledning att ringa och väcka Christer Wijk, men annars är det inte vem som har gjort vad som står i centrum, utan snarare vem som kommer att göra vad. Det blir spännande det också.
Den här andra upplagan av Ögonen innehåller också två korta noveller i Skogamiljö, "Drama i december" och "Att få meta i fred", som är mera somrig. Leo Berggren återkommer i båda, dock som pensionär. I den förra medverkar också de virriga systrarna Livia och Olivia Petrén, som Lang använde vid mer än ett tillfälle, när det behövdes någon som var intresserad av sin omgivning.
Vi får som sagt anledning att under 2019 återkomma till både systrarna Petrén och Langs övriga persongalleri, när jag läser mig igenom det mesta av hennes produktion. Eftersom jag genomför det projektet på egen hand ger jag inte några fasta dagar, men ungefär var åttonde eller nionde dag kommer det ett nytt inlägg, hoppas jag. Då räcker de 42 böckerna lagom till hela året, och det kan till och med bli någon dag över, om det vill sig väl.
Och i årets sista inlägg är det också dags att summera årets läsning. Den har förskjutits ytterligare mot lyssning, serier och singelnoveller. Jämfört med de tidigare år där jag har bloggen som underlag för statistik har jag i år läst bara ungefär hälften så många vanliga böcker, men jag hoppas komma tillbaka på den banan under 2019.
I "Slutscenen" är det Christer Wijk, som förekom i alla hennes romaner, som är problemlösare, och det utspelar sig på Operan, dit Lang gärna återvände både i sina deckare och i verkligheten, då som Dagmar Lange, i många år operarecensent i Vecko-Journalen. (I motsats till överkonstapel Berggren åldras Christer Wijk ju knappast och ersätts aldrig.)
Långnovellen eller kortromanen "Operan ger i afton" kombinerar Lang(e)s två paradmiljöer, Operan och ett flickläroverk där man förbereder sig för studentexamen. (Där finns förresten en kvinnlig rektor som undervisar i svenska. Hon är inte namngiven, men jag undrar om det inte är en liten blinkning till Dagmar Langes vanliga sysselsättning.) Den är lite för operatryfferad för att jag ska kunna följa med i alla anspelningar, men det är ändå roligt att en av de operor som spelas under den aktuella veckan är Leoncavallos Pajazzo, som är så central i en av H.-K. Rönbloms deckare. Alldeles på slutet får man anledning att ringa och väcka Christer Wijk, men annars är det inte vem som har gjort vad som står i centrum, utan snarare vem som kommer att göra vad. Det blir spännande det också.
Den här andra upplagan av Ögonen innehåller också två korta noveller i Skogamiljö, "Drama i december" och "Att få meta i fred", som är mera somrig. Leo Berggren återkommer i båda, dock som pensionär. I den förra medverkar också de virriga systrarna Livia och Olivia Petrén, som Lang använde vid mer än ett tillfälle, när det behövdes någon som var intresserad av sin omgivning.
Vi får som sagt anledning att under 2019 återkomma till både systrarna Petrén och Langs övriga persongalleri, när jag läser mig igenom det mesta av hennes produktion. Eftersom jag genomför det projektet på egen hand ger jag inte några fasta dagar, men ungefär var åttonde eller nionde dag kommer det ett nytt inlägg, hoppas jag. Då räcker de 42 böckerna lagom till hela året, och det kan till och med bli någon dag över, om det vill sig väl.
Böcker
|
Serier
|
Lyssnat*
|
Singelnoveller**
|
Summa
|
|
2013
|
127
|
1
|
128
|
||
2014
|
126
|
126
|
|||
2015
|
122
|
5
|
127
|
||
2016
|
124
|
8
|
2
|
134
|
|
2017
|
120
|
40
|
23
|
103
|
286
|
2018
|
61
|
55
|
77
|
128
|
321
|
* förutom singelnoveller, och bara sådant som jag helt eller i huvudsak har lyssnat på
** både lästa och lyssnade
Om jag ska drista mig till att formulera något ytterligare mål för 2019 är det att slutföra, eller i varje fall avancera i, några av de bokserier jag en gång har påbörjat.
Om jag ska drista mig till att formulera något ytterligare mål för 2019 är det att slutföra, eller i varje fall avancera i, några av de bokserier jag en gång har påbörjat.