söndag 25 mars 2018

58. Hjalmar Söderberg: Historietter


Jag lovade ju att återkomma till den här samlingen, som nog egentligen lämpar sig bäst för läsning i småportioner och inte i ett sträck. Nu har det blivit något mittemellan under någon veckas tid. Det är ungefär 100 sidor och 20 noveller, så det är verkligen kortprosa. De kortaste är bara ett par sidor, men fångar en stämning eller en situation så precist att de är alldeles lagom långa.

Här finns verkliga klassiker - inte minst välanvända i skolantologier - som "Pälsen", där huvudpersonen får låna sin gode väns päls, eftersom han egen rock har blivit förstörd, och när han kommer hem i den skumma tamburen tror hans fru att det är vännen, som uppenbarligen också är hennes älskare. Men hela samlingen har jag nog aldrig läst tidigare.

För novellutmaningen använder jag novellen "Vox populi" (=Folkets röst) för nummer 3 på listan, en novell med bokstaven X i titeln. Det är liten historia om hundar i Humlegården och hur de skäller i olika tonart beroende på storlek.

(Bakom omslagets porträtt av en melankolisk Söderberg står Adolf Hallman.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar