Bakom pseudonymen Sture Stig döljer sig Frans Oskar Wågman. Han skrev när seklet (det förra, alltså) var ungt ett par samlingar med Sherlock Holmes-parodier, som det på 70-talet gjordes ett urval från i form av denna samling. Dartmoorserien, som den här boken kom ut i, verkar inte ha blivit långlivad. Jag har bara hittat två nummer.
Sture Stig står i brevkontakt med doktor Watson, som berättar om sådana äventyr med Sherlock Holmes som inte gör sig att publicera på annat sätt. Det kan röra sig om sådant som fall som han inte lyckades lösa eller som på annat sätt inte ställde honom i smickrande ljus.
Sherlock Holmes som gestalt är ju nästan parodisk även i original, så jag tycker kanske inte att satiren är svidande. Men det är rätt roligt och gjort med stor kärlek till förlagan, så det är absolut läsvärt även för den som inte är inbiten sherlockian.
Jag är ungefär halvvägs igenom "Sherlock Holmes i nytt ljus", en språkligt bearbetad nyutgåva av Sherlock Holmes i ny belysning. Första berättelsen hade jag jättekul åt och skrattade rentav. Sen tycker jag att det blir lite väl mycket.
SvaraRaderaDet verkar som att folk tolkat Holmes som antingen ren hjälte eller odräglig egoist ända sedan tidigt 1900-tal.
Men är det inte lite så med Holmes i alla sammanhang - först är det kul, sedan för mycket? Jag tar en originalnovell då och då nu för att på sikt ta mig igenom hela kanon, men det tar sin tid.
Radera