måndag 16 september 2019

246. Thomas Sjöberg: Sista mötet med Hyland

Sista mötet med Hyland - Ett porträtt av Lennart Hyland, Sveriges genom tiderna populäraste person - Thomas Sjöberg

Det är inte helt givet att detta verk kvalificerar för ett blogginlägg, men det är separat publicerat och det har en författare och en titel, vilket är de kriterier jag brukar använda, men nog inte har formulerat för publiken. Ursprungligen är det ett reportage i magasinet Intrig, men det har sedermera fått ett nytt liv, både i tryckt form och här som e-bok. Till omfånget är det jämförbart med Novellix' så kallade facknoveller, som också till genren verkar vara ungefär samma sak.

Thomas Sjöberg är väl numera mest känd för sin bok Den motvillige monarken, den som fick kungen att vilja vända blad mitt i älgjakten, men han har skrivit mycket annat, ofta just biografiskt. Här handlar det alltså om Lennart Hyland, och kanske är det här reportaget överspelat av den biografi som kom för några år sedan. Men det har sitt intresse om inte för något annat så av det faktum att det bygger på den sista intervju Lennart Hyland gav, bara nio dagar innan han dog. En hel del andra kommer också till tals, men det framgår dessutom att ganska många inte har velat bli intervjuade eller citerade.

lördag 14 september 2019

245. Aharon Appelfeld: Kylig vår


I den här sista novellen i Novellix' kvartett på temat Förintelsen skildras hur kriget tar slut och hur det känns för dem som vant sig vid den absurda tillvaron. En händelse som ser ut som en tanke är att novellens originalspråk är hebreiska, och att den därför passar utmärkt för Månadens språk i september.

244. Arnošt Lustig: Citronen


Arnošt Lustig var född i Prag, men den här novellen utspelar sig i gettot i Łódź i Polen. Där byter man ett par byxor mot en bit bröd, inte minst som byxornas ägare har dött. Men någon citron är det tveksamt om det går att få tag i där, vad man än har att byta med.

(Omslagen till den här Novellix-kvartetten är utsnitt ur en målning av Lars Lerin.)

243. Rachel Korn: Den sista vägen


Österrike, Polen, Sovjetunionen, Polen, Kanada blev de länder Rachel Korn bodde i under sitt liv, på grund av bland annat två världskrig som tvingade henne att fly och som flyttade på gränser i Centraleuropa. Den här novellen, i original på jiddisch, handlar om en dag 1942 när den tyska ockupationsmakten tvingar alla judiska familjer att välja ut en familjemedlem som ska deporteras - annars drabbar samma öde hela familjen.

242. Ida Fink: En vårmorgon


Novellix' senaste kvartett har temat Förintelsen, som ett sätt att uppmärksamma att det denna månad är 80 år sedan andra världskriget började. Det är förstås ett viktigt tema, men också tungt. En gissning är att jag inte på egen hand hade valt att läsa något om det just nu. Den här korta - bara tolv små sidor - novellen handlar om en judisk familjs sista timmar innan de förs bort för att dödas, och vad de då gör för att möjligen någon ska kunna överleva.

torsdag 12 september 2019

241. Maria Lang: Arvet efter Alberta


Låt oss först notera två saker med 1977 års Maria Lang, som gläder konnässörerna. För det första är det premiär för Jan "Janne" Torén i en av hennes vuxenböcker. Vid det här laget hade alla de fyra ungdomsdeckarna där han är huvudperson tillsammans med Katja kommit ut, men frågan är om de hade samma läsekrets. I en kort scen roar han sig med att visa en besökare fel väg, men han kommer att få större roller så småningom, och dessutom uppträda med sitt riktiga efternamn. För det andra utspelar sig en stor del av intrigen i en villa intill den wijkska villan, den där Christer Wijk har vuxit upp och där hans mor Helena fortfarande bor. Det framgår i en formulering som är lätt att missa att det är samma grannvilla som ett par decennier tidigare tillhörde familjen Richardson, vars dotter spelade en viktig roll i Kung Liljekonvalje av dungen. (Huset finns förresten med på en kartskiss där.)

Redan när det börjar har arvtanten Alberta avlidit och lämnat den stora villan med omfattande lösöre till sina arvingar:


Det handlar sedan faktiskt mer om arv, testamente(n) och bouppteckning än om mord, men myndighetspersonerna och kretsen runt dem är ändå ungefär de gamla vanliga:


Den tafatte advokaten från firma Strand och Strand och Strand i Örebro har det inte lätt, och det är inte utan att man känner med honom när det börjar trassla till sig. Men det här lite oväntade fokuset fungerar förvånansvärt väl, och det blir en historia som inte hör till de allra mest standardmässiga hos Lang. Jag får eventuellt revidera min uppfattning att hennes œuvre beskriver en ständigt sjunkande kurva.

måndag 9 september 2019

240. Helene Tursten: Jaktmark


När jag berättar för folk att jag är med i en bokcirkel brukar de ibland fråga om vi har vin och trerättersmiddagar när vi träffas. Det har vi inte, utan vi har te och mackor, och tycker att det är en ambitionsnivå som fungerar för oss. Innan gästerna kom idag såg det ut så här:


Vi har principen att var och en av oss sju deltagare väljer varsin bok i en omgång, och vid det tillfället är man också värd för cirkeln. Vi har ibland varit på någons jobb om det har passat bättre än att vara hemma just då.

Ofta har vi ett tema för varje omgång, numera gärna ett som på ett naturligt sätt anknyter till antalet sju. Förra omgången var det veckodagar, nu är det de sju dvärgarna. Man får med lottens hjälp en dag eller en dvärg att utgå från när man väljer bok, men fria tolkningar uppmuntras.

Dagens bok var alltså Jaktmark av Helene Tursten, som tidigare har skrivit en lång serie deckare om polisen Irene Huss. Med den här börjar en ny serie om hittills tre böcker med en ny huvudperson, Embla Nyström, som också är polis, tjänstgörande i en mobil enhet som får rycka in över hela Västra Götaland. (Anknytningen till dvärgen Prosit är att hon heter Nyström. Fria tolkningar, som sagt.) Just här är hon egentligen på semester, hos sin morbror i Dalsland, där hon varje höst brukar jaga, men eftersom det inträffar saker som motiverar den mobila enhetens insatser får hon träda i tjänst.

Det är en fullt passabel deckare, tyckte vi. Den är både lätt- och snabbläst, men kanske inte det mest originella i genren. Där finns något i det förflutna som spelar roll för händelserna i nutid, där finns lite privatliv för poliserna, och där finns någon som inte är den den utger sig för att vara. Men framför allt är miljön med jaktlaget, där generationers lojaliteter och motsättningar tar sig sina uttryck, väl beskriven. Vi tyckte också att det var trevligt, och möjligen lite originellt, att de tre poliser som det handlar mest om alla är rimligt välfungerande både var för sig och tillsammans. För min egen del kan det absolut inte uteslutas att jag fortsätter med nästa del i serien.

lördag 7 september 2019

239. Tomas Tranströmer: Östersjöar

Östersjöar - Tomas Tranströmer

Inspirerad av Kulturkollos lyriktema förra veckan hittade jag den här något atypiska Tranströmer-dikten att lyssna på i hans egen inläsning. Ofta förknippas han väl med den förtätning som Svenska Akademien nämnde i sin motivering till hans Nobelpris, men det här är en långdikt, 36 sidor i tryckt format, 23 minuter att lyssna på. När man lyssnar missar man åtminstone ett av de drag som kännetecknar poesi, nämligen radbrytningarna, och för mitt öra närmar sig den här texten i uppläst form en novell, eller kanske några stycken novellfragment. Den är förresten synnerligen utförligt wikipedierad här, så till den grad att man undrar om det finns något mer att säga om den någonsin.

238. Sophia John: Note in Queue

Note in Queue - Sophia John

Den här historien begrep jag inte mycket av alls, mer än att den utspelar sig i Indien, att folk står i kö och att det verkar bjudas på vatten till de köande. Jag får nog hitta något lättare att lyssna på ett tag.

237. Sophia John: Ex-it or Not?

Ex-it or Not? - Sophia John

Huvudpersonen hamnar i en hiss - som dessutom fastnar - tillsammans med två av sina ex. Frågan som naturligt infinner sig illustreras på "omslagsbilden" ovan, men jag är fortfarande osäker på om den besvaras. Det är något smått undanglidande med Sophia Johns noveller som gör att de känns oavslutade, eller i varje fall för korta. Jag gissar att det är meningen, men efter några stycken blir det för mycket manér för min smak.

fredag 6 september 2019

236. Sophia John: Love in a Pet Cafe

Love in a Pet Cafe - Sophia John

Det tar nog halva novellen för mig att vänja sig vid den indiska accenten hos inläsarna, men den ger förstås en lokalfärg som annars är mycket diskret. De två tidigare novellerna av Sophia John som jag har lyssnat på har var och en på sitt sätt haft något vagt mystiskt och tankeväckande över sig. Den här är tyvärr mest smetig och övertydlig, men det går ju inte att lyckas jämt. Jag borde ha sett vad som skulle komma när det handlar om två personer som träffas på ett djurkondis.

235. Sophia John: Love As It Is

Love As It Is - Sophia John

Trots sin korthet - sex minuter - lyckas den här novellen skapa ett litet drama när två gamla bekanta träffas och inte riktigt vill kännas vid att de har träffats förr. Man får leva med att det tar slut just när det känns som om det ska börja, men det kommer kanske en roman om dem vad det lider.

234. Håkan Nesser: Halvmördaren


Håkan Nesser återvänder ibland till "staden K-", som har drag av hans uppväxts Kumla, men ibland ligger någon helt annanstans än i Närke. Här har K- fått sällskap av inte bara L- och M- utan även S-, men var de ligger har jag inte lyckats räkna ut. (På ett ställe nämns en breddgrad som tyder på ett nordligt läge i landet.) Men det går bra att ta till sig intrigen i alla fall. De mindre städer och samhällen som det utspelar sig i är generiska men välbeskrivna, och jag tycker just nu att det är befriande med någon som inte till varje pris ska ha in en beskrivning av vilka hus som kantar en viss gata där huvudpersonen promenerar (Maria Lang, jag tittar på dig).

Huvudpersonen här heter Adalbert Hanzon, en mycket nessersk karaktär inte bara till namnet. Han är en numera äldre man, något omständlig i sitt berättande, något enstörig i sitt leverne, något misantropisk i sin inställning. Ganska tidigt förstår man att han har något ouppklarat i sitt förflutna, som väcks eller vaknar när han får syn på en gammal bekant (på apoteket, typiskt nog). Vad det är kryper fram så småningom, men hur det hänger ihop blir klart först alldeles på slutet. Det är egentligen den spänningen som skapar berättelsen, för i nutid - som förresten är hösten 2019, det vill säga i framtiden - händer det ganska lite utöver att Adalbert sitter och skriver. Därmed finns ett annat nesserskt favoritdrag med, den lek med fiktionsnivåer som han ibland ägnar sig åt, även om det inte blir huvudsaken här.

Förra årets bok av Nesser var i stort sett dubbelt så tjock som den här. Det gör ingenting att den här är mer hanterlig; i själva verket är den alldeles lagom lång för den historia som ska berättas. Han hinner ändå med att få in både adjektivet luguber och efternamnet Klimke, som vi trogna läsare sitter och väntar på som Hitchcock-cameos, men jag tror faktiskt att hans återkommande byggnadsmaterial pommersten saknas den här gången. Och så springer den rödklädda joggaren förbi som vanligt. Med tanke på att det är Adalbert själv som tänks berätta är det tidvis en vindlande berättelse, både innehållsligt och formmässigt, men det väntar man sig snarast hos Nesser. Jag kan tänka mig att han numera är en acquired taste, aningen svår att ta till sig om man inte redan känner honom, men desto mer uppskattad av oss som har varit med förr. (Om jag räknar rätt är detta hans trettionde roman, novellsamlingar och noveller oräknade. Jag har faktiskt några olästa kvar.)

torsdag 5 september 2019

233. Sophia John: The Big Theft

The Big Theft - Sophia John

Sophia John är ännu ett tillfällesfynd på Storytel, men jag är inte människa att hitta någon information om henne på Nätet. Hon verkar ha nischat sig på kortkorta noveller, under en kvart, och ibland är det precis vad man letar efter. Den här utspelar sig i Indien, som jag sällan läser något från, och handlar om vad som kan hända när det är vattenbrist och en ung man måste tvätta sig inför en träff med sin hjärtans kär.

onsdag 4 september 2019

232. Frank R. Stockton: The Lady, or the Tiger?

The Lady, or the Tiger - Frank R. Stockton

Noveller som har egen artikel på Wikipedia är det väl frågan om man har något nytt och originellt att säga om. Den här har klar släktskap med logiska problem av den där sorten där man kommer till ett vägskäl och har två personer att fråga, varav den ene alltid ljuger och den andre alltid talar sanning, men man vet inte vem som är vem. Här är det en kung som utmäter rättvisa genom att en anklagad får välja mellan två dörrar, där det bakom det ena finns en tiger och bakom den andra en kvinna som han omedelbart blir bortgift med. (Man kan bara tänka sig hur detta drar publik.) Det hela blir ytterligare ställt på sin spets genom att den anklagade här är älskare till kungens dotter, och att denna dotter har tagit reda på vad som finns bakom vilken dörr.

231. Niklas Lindroth: Dolt nummer

Dolt nummer - S1E2 - Niklas Lindroth

Storytels egna följetonger är av mycket blandad klass, är min erfarenhet. Några stycken har jag bara hört ett avsnitt av, någon gång inte ens ett helt. En del andra har varit riktigt bra. Det de har gemensamt är ett högt tempo, cliffhangers och en nära nog standardmässig längd på avsnitt (en timme) och helhet (tio avsnitt). Särskilt den där sista mallen gör att det kan kännas som lite för mycket av ett format och lite för lite av ett självständigt verk.

Men den här historien har faktiskt något eget mitt bland en hel del standardingredienser. Huvudpersonen Julia jobbar i en bar, har nyss dumpat sin sambo och dras med en rätt odräglig mamma som driver en bar på spanska solkusten. Vidare har hon ett trauma/drama i det förflutna, kopplat till hennes pappa, som försvann när hon var tre. Nu blir hon indragen i något som ett tag mest består av att hon får konstiga SMS och samtal från Okänd, därefter också innehåller jagande och flängande hit och dit, ömsom ensam, ömsom med kompiskollegan Lisa, ömsom med uteliggaren Roger som hon kommer i kontakt med av en slump - eller? Det är habilt spännande, men som bäst blir det faktiskt ganska sent när historien tar en vändning som i varje fall jag inte såg komma.

lördag 31 augusti 2019

230. F. E. Sillanpää: Änglarnas skyddslingar och andra berättelser


Månadens språk i augusti är finska, och eftersom jag har en - låt vara ganska passiv - ambition att läsa mig igenom dem som har fått Nobelpriset i litteratur tog jag det som en förevändning att plocka fram den här novellsamlingen av 1939 års pristagare.

Man märker att man är på landet i Finland för ganska länge sedan. Det odlas råg och det badas bastu på lördagskvällarna. Det är sommar i ganska många av berättelserna, men när det är vinter är det det på allvar. Jag undrar om det inte är exempel på den sortens miljöbeskrivningar som var helt vardagliga när de skrevs, men som nu framstår som om inte exotiska så i varje fall mycket typiska för sin tid och sitt sammanhang.

Titeln antyder att det handlar om barn i ganska många av novellerna. Bäst tycker jag det blir när det är korta nedslag ur barns perspektiv - och han är en superb naturskildrare. Svårare har jag med någon längre historia som är alltför sorglig för min smak just nu, även om jag förstås vet att både barn och föräldrar för inte så länge sedan dog i en utsträckning som vi inte är vana vid idag. Allra bäst är en berättelse om en så kallad hemmason som behöver en kvinna i huset - i varje fall tycker grannarna det. Hilarity ensues.

Sillanpää hör väl inte till de mest ihågkomna pristagarna idag. Han är ändå lätttillgänglig och kan konsten att berätta en historia. Motståndet ligger i ett rätt ålderdomligt språk, men översättningen har ungefär nittio år på nacken, så det finns skäl till det.

229. Maria Lang: Körsbär i november


1976 års Lang utspelar sig på hösten året innan, i varje fall vad gäller ramberättelsen i boken. Mordet har däremot begåtts tjugofem år tidigare och är därmed snart preskriberat. Det är utgångspunkten för ett samtal mellan Christer Wijk och hans mor hemma i Skoga, som får honom att se på fallet på nytt och kontakta alla som var inblandade då, varav praktiskt nog alla utom en är tillgängliga:


Ja, förutom den som dog av cyankaliumförgiftning då har också ett av vittnena hunnit gå ur tiden, men hon verkar inte ha sett något som inte också Helena Wijk kan berätta.

Förläggandet av mordet till hösten 1950 gör att det sammanfaller med Gustaf V:s död. Det blir på ett par ställen lite långrandigt när det ska framgå att författaren har gjort sin läxa med att kolla vad det stod i tidningarna de dagarna eller vad kilopriset var på benig kalvstek. Men det kompenseras faktiskt genom en av de bättre gåtorna hos Lang på senare år, och hon verkar också leva upp lite genom tidsresan.

Sedan vore det ju inte Lang om det inte också bleve lite långrandigt vad gäller kläder:


men där får man väl ändå anta att en viss färgnyans inte skulle kallas så idag.

tisdag 27 augusti 2019

228. Montague Rhodes James: The Ash-Tree

The Ash-Tree - Montague Rhodes James

Asken har sin plats i folktron inte bara som Yggdrasil i nordisk mytologi, utan också i brittiska - ursprungligen keltiska, gissar jag - traditioner. Här får den sin betydelse i en historia som hämtar sin bakgrund så långt bakåt som häxprocesserna på sextonhundratalet, och inte saknar vare sig dramatiska effekter eller ett lantgods. Men nu tror jag att mr M R James och jag ska ha paus från varandra ett litet tag.

227. Montague Rhodes James: A View From a Hill

A View From A Hill - Montague Rhodes James

Samma innehåll i en berättelse kan bli antingen en spännande saga eller en kuslig spökhistoria. Här handlar det om en kikare genom vilken man ser bakåt i tiden - i själva verket ser man vad döda människor har sett. Det kan vara till exempel en byggnad som nu är en ruin. Här ingår den förutsättningen i en historia som också ger den makabra bakgrunden till hur kikaren har kommit till. Som extra krydda finns det arketypiska engelska lantgodset med sin godsägare och butler.

måndag 26 augusti 2019

226. Montague Rhodes James: The Malice of Inanimate Objects

The Malice of Inanimate Objects - Montague Rhodes James

Mr Burton stiftar bekantskap med lagen om alltings djävlighet, det vill säga tingen är emot honom, och ingenting lyckas för honom. Men att det ska gå så illa som det går tror man kanske inte, om man inte tror att det är hans döde ärkefiende som ligger bakom.

225. Montague Rhodes James: Wailing Well

Wailing Well - Montague Rhodes James

Om man är det minsta lilla erfaren i spökhistoriegenren vet man att det går dåligt för den som tidigt i berättelsen säger att han inte tror på spöken. Så går det också för den pojkscout från anrika Eton som går dit han inte får för att hämta vatten i den ylande källan. Möjligen är ingredienserna i den här korta novellen aningen för standardmässiga, men de hanteras onekligen väl.

söndag 25 augusti 2019

224. Montague Rhodes James: A School Story

A School Story - Montague Rhodes James

Gamla skolhistorier är en genre för sig, inte minst om skolan också är gammal. Här handlar det om en latinlärare, eller egentligen handlar det om någon som återberättar en historia om en latinlärare. Denne råkar ut för något kusligt och oförklarligt ungefär som det brukar i genren.

223. Montague Rhodes James: After Dark in the Playing Fields

After Dark in the Playing Fields - Montague Rhodes James

Den här handlar om en man på nattlig promenad som råkar på en talande uggla. Det är mer saga än spökhistoria under större delen av tiden, och riktigt läskigt blir det faktiskt aldrig.

Montague Rhodes James, mest känd under initialer, är ännu en av de där författarna som fortfarande läses och dramatiseras i England, men som inte verkar vara kända här i någon större utsträckning. Han rörde sig i spök- och skräckgenren och var verksam för så länge sedan att hans noveller verkar vara fritt tillgängliga. De här berättelserna finns styckevis på Storytel; vi får se hur många jag tar mig igenom.

222. Ambrose Bierce: The Boarded Window


HorrorBabble verkar vara en YouTube-kanal som läser in gamla skräcknoveller som har hunnit bli public domain. Det kan tänkas att jag kommer att hänga där en del.

Ambrose Bierce presterar här återigen en liten rälig historia som inte förrän i allra sista meningen får en att inse något som ställer det mesta som dittills har hänt på huvudet. Det utspelar sig på den tiden Ohio var vildmark och man kunde få oväntat besök i sin nybyggarhydda av en panter, bara en sådan sak.

221. Ambrose Bierce: An Occurrence At Owl Creek Bridge

An Occurrence at Owl Creek Bridge - Ambrose Bierce

För ett par veckor sedan upptäckte jag Ambrose Bierce, amerikansk novellist verksam på båda sidor om sekelskiftet 1900. Den här historien utspelar sig tidigare än så, under amerikanska inbördeskriget, och är enligt samstämmiga källor på nätet en klassiker, ofta antologiserad och analyserad. Den var nog mer banbrytande när den kom än vad vi uppfattar den nu, men effekten av de sista raderna är inte mindre dramatisk idag. Den som inte har en ljudbokstjänst kan lyssna på YouTube eller läsa texten själv online.

lördag 24 augusti 2019

220. Tove Jansson: Det osynliga barnet

Det osynliga barnet - Tove Jansson

Denna den sjunde delen i Tove Janssons Mumin-ennealogi faller lite ur ramen jämfört med de tidigare eftersom det är en novellsamling. Man känner igen de medverkande varelserna, miljöerna och den lätt melankoliska stämningen, som jag tror var huvudanledningen till min skepsis mot de här böckerna i den ålder då man förutsattes läsa dem. Nu inser jag bättre deras kvalitet, men det är ändå något med dem som inte landar alldeles rätt hos mig. Kanske lyckas jag formulera det lagom till den sista boken är avlyssnad.

torsdag 22 augusti 2019

219. Maria Lang: Dubbelsäng i Danmark


Det finns två inslag i 1975 års Lang-deckare som kan ses som epokgörande. Det ena är att hon för första och enda gången låter handlingen utspela sig utomlands. Att hon alltid lät sina böcker utspela sig i hemstaden Noras fiktiva variant Skoga är en myt - en statistik som jag har tagit del av anger att det gäller 25 av 42 vuxenböcker, ytterligare tio utspelar sig i Stockholm och de övriga på olika håll på den mellansvenska landsbygden. Och så den här då, där det i relativt lika proportioner fördelar sig på Köpenhamn och Nødebo, som ligger på norra Sjælland. Anledningen till det är att Camilla Martin och resten av Stockholmsoperan gästspelar på Det Kongelige i Köpenhamn, givetvis med Wagners Nibelungens ring. Jag är förresten så okunnig på opera att jag inte begriper att Ulrik Cold i personförteckningen: 


är en verklig operasångare, och alltså kan strykas från listan över de misstänkta. (Jag upptäcker det när han omnämns som medverkande i Ingmar Bergmans filmversion av Trollflöjten. Den sägs ha gått på TV på nyårsdagen, och därmed är det konstaterat att det utspelar sig 1975, samma år som boken kom ut.) Överhuvudtaget är det för mycket opera för min smak, men de gustibus non est disputandum som vi bildade säger till varandra.

Det andra som skiljer boken från åtminstone de tidigare är att paret Christer Wijk och Camilla Martin på allvar har problem i sitt äktenskap. Det har till och med gått så långt att hon har en affär med den danske regissören Preben Felding, som hon genom alla utländska engagemang har goda möjligheter att träffa oftare än sin man. Den här delen är jag om möjligt ännu mindre intresserad av än det operarelaterade, och mycket plats till mordintrigen däremellan blir det tyvärr inte.

Det är synd att det blir så dåligt, för inledningen är riktigt bra. Camilla tar taxi till Nødebo, där Preben ska ha lånat ett hus, där de ska kunna umgås i fred. När hon har lagt sig i dubbelsängen upptäcker hon att den som ligger bredvid henne inte är en sovande Preben utan en död kvinna. Man kan tappa koncepterna för mindre, och det gör hon också, men det vore ju inte Lang om inte alla stannade kvar och fortsatte med sina vanliga åtaganden trots ett mord i bekantskapskretsen. Här har folk ändå det att luta sig mot att liket försvinner, så ingen kan riktigt veta om det har begåtts ett mord. (Det är förresten mycket praktiskt att ordna det så, för då kan Lang skriva om sådant hon hellre vill berätta om, till exempel Wagner och dansk mat.)

onsdag 21 augusti 2019

218. Inger Frimansson: Det röda

Det röda - Inger Frimansson

Hade man varit aningen mer uppmärksam hade man - det vill säga jag - upptäckt att det här är en julnovell och därmed sparat den några månader för att komma i stämning. Men eftersom det är Inger Frimansson blir det ingen feelgood-jul, så det kan kanske gå på ett ut när man läser den.

Kenneth har nyss kommit ut från fängelset och som ett, låt oss kalla det instegsjobb annonserar han ut sina tjänster som jultomte. Av en händelse blir han inbokad av sin före detta fästmö, och det kan förstås inte gå bra, förstår man - till och med utan att veta vad det är Kenneth har suttit inne för, även om det också framgår så småningom. Så här ska julrysare skrivas.

217. Inger Frimansson: Varelser som aldrig glömmer

Varelser som aldrig glömmer - Inger Frimansson

Inger Frimansson är som bäst när hon skildrar personer i utsatta situationer. Här är det en ung kvinna som sitter fängslad, möjligen häktad, för något som vi inte från början får reda på vad det är. Efter hand som bakgrunden avslöjas blir det bitvis klart vad som har hänt, men inte alldeles heltäckande. Där fungerar berättelsen som minnet kan göra när man har varit med om något omvälvande, som man minns bara brottstycken av. Den uppbrutna kronologin med återblickar och scener från fängelset/häktet förstärker det, liksom att vi inte får reda på var det utspelar sig, mer än att det knappast är i Sverige.

Tyvärr är den här inläsningen inte bra. Det är för många konstiga uttal (på en häst heter det hoven, som rimmar på boven, och inte på Båven) och betoningar (vet man inte vad schattersöm är eller hur det uttalas kontrollerar man förslagsvis det) och rena felläsningar (tårarna i stället för tårna). Det kan vara det som gör att jag ibland har svårt att koncentrera mig på handlingen.

tisdag 20 augusti 2019

216. Ethel Hedström: Varje andetag du tar

Varje andetag du tar - Ethel Hedström

Här blandas det en cocktail på destruktivt förhållande och övernaturligt väsen, som jag faktiskt inte riktigt får ihop. Var för sig är det inget fel på dem, men frågan är om de ryms i samma ganska korta novell.

måndag 19 augusti 2019

215. Karin Smirnoff: Vi for upp med mor

Vi for upp med mor - Karin Smirnoff

Karin Smirnoff har onekligen gjort ett rejält genombrott som författare med två uppmärksammade böcker på två år, varav den första fick Augustpris i fjor. Den här andra är en fortsättning på historien om tvillingarna Jana och Bror i Smalånger, och det i så hög grad att den knappast går att läsa med behållning om man inte har läst den första.

Det som har hänt här är att deras mor, "modren", har dött och ska begravas i sin födelseby i Norrbotten. Den präglas av den församling som de flesta invånarna är medlemmar i - eller "gemenskapen", som den kallas på deras nyspråk. Bror dras till den, men Jana är som tidigare mer självständig. Under tiden är det gott om återblickar, både på den tid som den förra boken omspände och tiden dessförinnan och tiden mellan böckerna. Det fyller i bilden av syskonens familjebakgrund och varför vissa saker är som de är, och för mig är det egentligen den största behållningen här.

lördag 17 augusti 2019

214. René Goscinny och Albert Uderzo: Caesars lagerkrans


Byhövdingen Majestix lyckas slå vad med sin svåger om att han ska bjuda på ragu kryddad med Caesars lagerkrans, och man behöver kanske inte ha läst alla de sjutton föregående albumen för att förstå att det blir Asterix och Obelix som skickas till Rom för att hämta den. Där råkar de ut för vad man kan tänka sig att de skulle kunna råka ut för, och tecknaren Uderzo får tillfälle att visa att han kan teckna även kattdjur:


Caesar själv dyker inte upp förrän på näst sista sidan och då är de båda gallerna redan på hemväg.

onsdag 14 augusti 2019

213. René Goscinny och Albert Uderzo: Gudarnas hemvist


Utgångspunkten för det här sjuttonde Asterix-albumet är att Caesar tror sig ha hittat ett sätt att kuva "den lilla byn som vi känner så väl", nämligen att låta bygga romerska höghus runt omkring:


Med viss svårighet blir det också ett hus byggt, och romarna tycker att den lilla byn är så trevlig att gå och handla i att priserna stiger och invånarna själva får svårt att klara sig. Till det kommer förstås att vildsvinen i skogen inte alls är så lätta att få tag i längre. Men det löser sig förstås - barden Troubadix kommer för en gångs skull till verklig nytta - och romarna reser hem till Rom igen.

söndag 11 augusti 2019

212. Robert Louis Stevenson: Markheim

Markheim - Robert Louis Stevenson

Förutom Skattkammarön och Dr Jekyll och Mr Hyde, som är det han är mest ihågkommen för, skrev Stevenson också annat, bland annat denna novell. Den visade sig vara en julnovell, utspela sig i London och handla om att bli en bättre människa. Eventuellt slutar likheterna med Dickens' En julsaga där, om man inte också ska räkna dit att det uppträder ett övernaturligt väsen. Förutom det är det egentligen en novell om ett brott, ett ovanligt otrevligt rånmord. Men det är svårt att kalla det för deckarnovell, för lösningen av det spelar en mycket underordnad roll. Av nätet att döma är det här en novell som brukar användas som analysuppgift i skolan, och det kan den nog vara bra för.

211. Inger Frimansson: Maggies barn

Maggies barn - Inger Frimansson

Maggie är inte mor utan syster till Iris och Violet, som är huvudpersoner i den här historien, och numera vuxna. De ser tillbaka på uppväxt och familjehemligheter utan att det någon gång riktigt tar fart, tycker jag. (Den veckotidningsaktiga omslagsbilden förstår jag inte alls hur den är tänkt att relatera till novellens innehåll.)

210. Tobias Myrbakk: En sång från havet

En sång från havet - Tobias Myrbakk

Nypensionerade Göran bor i en lägenhet som verkar se ut som de flesta andra. Men han har något boende i badrummet som luktar illa, låter vattnet rinna och då har vi ändå inte varit inne på vad som händer när grannen Gertrud kommer på besök med sin dvärgspets. Det hör väl till genren att det ska bli lite slaskigt när okända väsen interagerar med vår vanliga värld, så det avstår jag från att varna för.

209. Jeremiah Karlsson: En ouppklarad kärlek

En ouppklarad kärlek - Jeremiah Karlsson

En novell om ett ungt par som snart ska gifta sig och lever bara för varandra skulle kunna bli helt outhärdlig. Men den här historien balanserar mellan å ena sidan den förväntan som präglar både henne och honom och å andra sidan den besatthet som så småningom gör sig gällande. Jag har ju tidigare reflekterat över min kluvenhet inför Jeremiah Karlsson - numera Björkman - men det här var oväntat bra, utan reservationer.

208. Maria Lang: Det är ugglor i mossen


Det är ett begränsat persongalleri den här gången:


även om det är gott om bipersoner:


Men i praktiken är det för få inblandade i själva gåtan för att den ska bli riktigt bra. När sedan en av dem dör och en av dem helt saknar både tillfälle och motiv (to the bitter end, faktiskt) är det bara fyra misstänkta kvar, och det är för få i den här sortens deckare.

Miljön är en sommarstuga, byggd mitt ute på en mosse med "svarta slamkanaler", en otrevlig miljö både höst och sommar. När det börjar är det september i fyra kapitel, och sedan blir det midsommar i fyra kapitel, innan det blir höst igen. Tyvärr fungerar inte den återblicken alls; det är en del som presenteras som nyheter på hösten som rimligen inte kan vara det, och omvänt. När det sedan förs in drömtydning blir det här tyvärr Langs sämsta hittills, och upplösningen räddar inte det intrycket. Tvärtom är den helt otillfredsställande.

lördag 10 augusti 2019

207. Selma Lagerlöf: Bortbytingen

Bortbytingen : novell - Selma Lagerlöf

Den här novellen bygger på det gamla sagotemat om ett människobarn som hamnar hos trollen medan en trollunge hamnar hos barnets riktiga föräldrar. Men när det bearbetas av en författare i den här klassen finns det förstås fler bottnar i historien än bara föräldrarnas önskan att byta tillbaka. Det är också en novell som bearbetats på olika sätt - teater och tecknad serie - i modern tid, och det är inte svårt att förstå.