söndag 30 april 2017

44. Håkan Nesser: Kvinna med födelsemärke


Så här långt in i Håkan Nessers serie om kommissarie Van Veeteren har jag lärt mig att det finns två saker att hålla utkik efter i varje bok. (Det påminner inte så lite om när man ser en Hitchcock-film och försöker upptäcka regissörens cameoroll. Han försökte enligt uppgift så småningom att lägga in den så tidigt som möjligt i filmerna, så att publiken sedan kunde koncentrera sig på handlingen.) Det är för det första ordet "luguber", som den här gången dyker upp på sidan 43, men minst en gång till, när man kanske har släppt uppmärksamheten på det. Och för det andra är det doktor(?) Klimke, som verkar vara något av en multitalang. Det vore roligt att någon gång läsa hela Nessers produktion för att sammanställa allt som finns om denne Klimke och försöka se vem han egentligen är. Här är han i alla fall med redan som upphovsman till ett inledande citat, före själva berättelsen, och anges där som "terapeut".

Jag tycker den här fjärde delen är ovanligt spännande, förutom att den förstås, som alltid med Nesser, är ett gott hantverk vad gäller själva polisutredningen. Det är nämligen dels en mördare som jagar ett antal offer och skjuter dem en efter en, dels polisen som jagar mördaren. För att kunna göra det på ett någorlunda effektivt sätt behöver de förstås ta reda på vad offren har gemensamt, för i deckarfiktionen ingår ju att det inte bara handlar om en galning som väljer sina offer på måfå. Det kompliceras av att de tilltänkta offren har sina egna skäl att inte vilja samarbeta med polisen. Det är inte heller alldeles givet vem man ska heja på (förutom polisen, förstås), för alla de medverkande är ovanligt sammansatta personligheter med ett förflutet, som det brukar heta.

Min bloggkollega och jag dyker upp igen om fyra veckor, den 28 maj, och har då läst Kommissarien och tystnaden.

43. Alan Bennett: The Uncommon Reader


Någonstans hade jag nog läst eller hört om den här lilla kortromanen, som nu blev ett spontanlån i samband med ett annat biblioteksärende. Den ingår omisskännligt i den brittiska, lätt absurda humortraditionen, men har samtidigt ett seriöst budskap om värdet av läsning. Den ovanliga läsaren är alltså drottning Elizabeth II av Storbritannien (m m), som råkar komma ut på baksidan av slottet för att fånga in sina bjäbbande corgis samtidigt som bokbussen har gjort sitt tidtabellsenliga stopp. Och så lånar hon en bok av ren artighet, varefter hon upptäcker det här med att läsa. Hilarity ensues.

Det är alltså en bok som förmodligen går hem hos bokälskare, så som böcker om bibliotek, bokhandlar, bokcirklar etc brukar göra. Men den väcker också tankar om monarkin som statsskick, inte i första hand det demokratiskt tveksamma att posten som statschef är ärftlig, utan den situation som det dömer den livslånga statschefen till. Drottningen framstår inte som avundsvärd, när hon är omgiven av ett stort antal funktionärer som inte förstår varför hon ska läsa en massa böcker i stället för det hon hittills har ägnat sig åt. En oväntad liten pärla, skulle jag faktiskt säga.

lördag 29 april 2017

42. Marjaneh Bakhtiari: Farväl till dem på land


Förlaget Novellix, som ger ut noveller styckevis, skulle jag gärna vilja läsa mer från. Nu har jag i alla fall tecknat en prenumeration på deras utgivning, så chansen att det ska bli så har ökat.

Den här novellen kom ut förra året tillsammans med tre andra i en box på temat flykt. Huvudperson och berättare är en flicka som tillsammans med sin pappa och farmor tillfälligt bor tillsammans med andra människor på flykt i ett stort hus, anonymt liksom landet och staden de befinner sig i. Ur flickans perspektiv följer man hur pappan anstränger sig för att de ska kunna komma vidare med båt - över Medelhavet tänker jag mig. Det är berättat med stark närvaro och känsla för hur barn kan uppleva även helt onormala ting som vardagliga.

Den får tjänstgöra som novellutmaningens nummer 1: "Läs en novell som är utgiven 2016".

Resten av punkterna är tidigare avprickade enligt följande:

2. Läs en novell med något rött i titeln
Maurus Jokai: "En droppe blod" i Skuggor vid aftonlampan. 30 nattstycken

3. Läs en novell på ett annat språk än svenska
"The Reckoning" i Edith Wharton: The Reckoning

4. Läs en novell av en författare du aldrig tidigare läst
"Perfekt packad skit" i Anna Westphalen: Perfekt packad skit och andra noveller

5. Läs en novell med en frukt i titeln
"Äpplen och apelsiner" i Alice Munro: Nära hem

6. Läs en novell där ett smycke spelar en stor roll
"Kärlek och långvantar" i Fritiof Nilsson Piraten: Vänner emellan

7. Läs en novell som handlar om en förälder och ett barn
"Maman" i Anna Westphalen: Perfekt packad skit och andra noveller

8. Läs en novell av en författare som kommer från samma landskap som du bor i
"Ko och konfirmand" i Fritiof Nilsson Piraten: Vänner emellan

9. Läs en novell som utspelar sig i historisk tid
"Den som lever vidare är den lurade" i Åsa Maria Kraft: 4 Påhitt

10. Läs en novell som utspelar sig på hösten
"Senhöst" i Fritiof Nilsson Piraten: Vänner emellan

11. Läs en novell där huvudpersonen är förälskad
"Frans och jag" i Anna Westphalen: Perfekt packad skit och andra noveller

12. Läs en novell med en titel som består av fyra ord
"Fem kvart på landsvägen" i Fritiof Nilsson Piraten: Vänner emellan

13. Läs en novell av en författare från Tyskland
"Safari" i Felicitas Hoppe: Förbrytare och förlorare

14. Läs en novell som utspelar sig på en ö
"Vänner emellan" i Fritiof Nilsson Piraten: Vänner emellan

15. Läs en sorglig novell
"Harens mod att vänta" i Åsa Foster: Förresten gör folk så märkliga saker nuförtiden

16. Läs en novell med en kroppsdel i titeln
"Fallet med de svarta fötterna" i Fritiof Nilsson Piraten: Flickan med bibelspråken

17. Läs en novell där musik spelar en stor roll
"Älskaren" i Stina Stoor: Bli som folk

18. Läs en novell av en författare som också är poet
"Sprutande kaskader" i Åsa Maria Kraft: 4 Påhitt

19. Läs en novell som är skriven på 1800-talet
"Mrs Manstey's View" i Edith Wharton: The Reckoning

20. Läs en novell som handlar om ett mord
Lina Wolff: "Hjältinna eller kätterska"

21. Läs en novell av en författare från Mexiko
"Mors dag" i Carlos Fuentes: Bränt vatten

22. Läs en novell med något grönt i titeln
Barry Pain: "Det gröna skenet" i Skuggor vid aftonlampan. 30 nattstycken

23. Läs en novell där pengar spelar en stor roll
"Plats efter Jonsson" i Fritiof Nilsson Piraten: Vänner emellan

24. Läs en novell av en författare vars efternamn börjar på samma bokstav som ditt
Fitz-James O'Brien: "Spöket på 26:e gatan" i Skuggor vid aftonlampan. 30 nattstycken

25. Läs en kuslig novell
"Invasion" i Anna Westphalen: Perfekt packad skit och andra noveller

26. Läs en novell med ett eller flera personnamn i titeln
"Per Omme" i Fritiof Nilsson Piraten: Vänner emellan

27. Läs en novell där någon går i skolan
"Ormblomman från Samaria" i Håkan Nesser: Från doktor Klimkes horisont

28. Läs en novell med ett lyckligt slut
"Miles City, Montana" i Alice Munro: Nära hem

29. Läs en novell med ett yrke i titeln
"Jordbrukarna" i Miguel Ángel Asturias: Weekend i Guatemala

30. Läs en novell av en författare från Indien
"Under mangoträdet" i Vaikkaṃ Muhammad Baṣīr: Under mangoträdet

31. Läs en novell där någon råkar ut för en olyckshändelse
"Omplåstring" i Åsa Foster: Förresten gör folk så märkliga saker nuförtiden

32. Läs en novell som utspelar sig i en huvudstad
"Viktigt meddelande till allmänheten" i Anna Westphalen: Perfekt packad skit och andra noveller

33. Läs en novell där en hemlighet spelar en stor roll
"Augusta kommer till klarhet" i Fritiof Nilsson Piraten: Vänner emellan

34. Läs en novell som handlar om vänskap
"Evolutionen bryr sig inte om lycka" i Åsa Foster: Förresten gör folk så märkliga saker nuförtiden

35. Läs en novell med en siffra i titeln
"Tre tallrikar" i Fritiof Nilsson Piraten: Vänner emellan

36. Läs en novell som utspelar sig i Australien
Gail Jones: "Mulet i Velesk" i Australien berättar: Drömtidens framtid

37. Läs en novell med en titel som består av ett enda ord
"Morgon" i Fritiof Nilsson Piraten: Vänner emellan

38. Läs en novell som har något som kan flyga i titeln
Beso Khvedelidze: "Kråkor" i Georgien berättar: Goris fästning

39. Läs en novell med en huvudperson som har ett husdjur
"Skadedjur" i Åsa Foster: Förresten gör folk så märkliga saker nuförtiden

40. Läs en novell som är den första i en novellsamling
"Stenskrift" i Fritiof Nilsson Piraten: Vänner emellan

Liksom i den förra novellutmaningen har det varit roligt att leta noveller och inspireras av de andra deltagarna. Jag har dessutom flera ytterligare samlingar liggande, så det kan nog komma att bli mer novellläsning här framöver.

41. Skuggor vid aftonlampan. 30 nattstycken


Redan före jul fick jag det här recensionsexemplaret från Aleph bokförlag. Sedan har jag läst några berättelser då och då för att inte bli övermätt på genren. Här finns både kända författare som Charles Dickens och Arhur Conan Doyle och helt okända, för att inte tala om några som inte alls är kända som skräckförfattare, till exempel Axel Wallengren (det vill säga Falstaff, fakir) och Edith Nesbit, som vi ju har träffat förr i den här bloggen. Tematiskt är det också blandat; det förekommer både skendöda och vampyrer, gengångare och vansinniga. Någon av berättelserna har kanske inte åldrats med fullt behag, men kan läsas som exempel på just det. De flesta är oväntat fräscha, skulle jag säga. Eftersom många av dem från början har varit publicerade i tidningar och tidskrifter är det inte heller de oftast antologiserade historierna, och det är förstås också trevligt.

Novellutmaningen avancerar vidare mot slutet, och här fanns möjlighet att bocka av tre av punkterna på listan:

2. En novell med något rött i titeln: "En droppe blod" (som verkligen inte alls är den gamla historien som slutar med att det på översta trappsteget ligger en blodapelsin) av ungraren Maurus Jokai.

22. En novell med något grönt i titeln: "Det gröna skenet" av Barry Pain.

24. En novell av en författare vars efternamn börjar på samma bokstav som ditt: "Spöket på 26:e gatan" av Fitz-James O'Brien.

40. Vaikkaṃ Muhammad Baṣīr: Under mangoträdet


För att kunna bocka av punkt 30 i novellutmaningen, "en novell av en författare från Indien", lånade jag den här samlingen, där jag väljer titelnovellen. Den handlar om ett par som växer upp som grannar och så småningom blir ett kärlekspar, och det kanske inte är så originellt som idé. Men eftersom det utspelar sig i Indien finns det ingen social trygghet, och förutsättningen för att en kvinna ska bli bortgift är att hon kan förses med en rejäl hemgift. Det är bara ett av de många inslag som visar att det handlar om ett annat sammanhang än jag är van att läsa om. Därutöver finns det förstås exotiska växter och djur, mat och dryck samt i den sista novellen också en get, som på ett mindre lämpligt sätt blir medelpunkten i en brokig storfamilj.

Det känns egentligen för det mesta snarare muslimskt än indiskt, för författaren hörde till och skriver om den muslimska minoriteten i Kerala, en delstat i södra Indien, på många sätt närmast ett eget land. Originalet är skrivet på malayalam, ett språk som inte bara talas av 38 millioner människor utan också i sig själv är en palindrom. Min malayalam är inte mycket att skryta med, men jag har ändå förstått att det är en liten vetenskap för sig att transkribera hans namn korrekt.

Samlingen innehåller tre berättelser i formatet långnovell, omkring 50-70 sidor, som jag egentligen har lite svårt för. De är för långa för att läsas i en sittning (alla tre är dessutom kapitelindelade), men bildar tillsammans inte den helhet som en roman gör. Kanske gör de sig bäst att läsa var för sig med lite tid emellan.

fredag 28 april 2017

39. Carlos Fuentes: Bränt vatten


Novellutmaningens punkt 21, "en novell av en författare från Mexiko", gav sig inte omedelbart, men med hjälp av en tjänstvillig bibliotekarie fick jag tag i den här samlingen. Det är fyra halvlånga berättelser, tillsammans ungefär 150 sidor, som på olika sätt blickar tillbaka på Mexikos historia, både före, under och efter kolonialtiden. Jag känner tyvärr att det mesta gick lite över huvudet på mig, och inte bara för att jag var dåligt insatt i den historiska bakgrunden, utan fastmer eftersom det är så symboliskt och så där vidare.

Vilken som helst av de fyra novellerna kan alltså få tjänstgöra för punkt 21, men jag väljer den första, "Mors dag", som handlar om en familj, bestående av tre generationer män, dominerad av farfar generalen med ett revolutionärt förflutet. Sonen är advokat och sonsonen verkar mest vara playboy. Mödrarna/hustrurna är döda men finns hela tiden närvarande, inte minst just på mors dag.

torsdag 27 april 2017

38. Saki: Storljugarna och 19 andra sanningar


Saki, en pseudonym för Hector Hugh Munro, var en ny bekantskap för mig, men dök nog upp i något inlägg någonstans apropå den pågående novellutmaningen. Nu har jag kommit så långt i den att ingen av de tjugo berättelserna här passade till någon av mina kvarvarande punkter, men den här samlingen var läsvärd ändå. Jag kan också lova att jag kommer att återvända till honom, för jag har beställt en Collected Short Stories med 135 noveller, vilka förstås inte ska sträckläsas, så det kan komma att dröja ett tag.

Han påminner lite om Wodehouse, för det handlar ofta om engelska lantgods eller i alla fall personer som bebor sådana. De heter saker som James Cushat-Prinkly, Sophie Chattel-Monkheim, Odo Finsberry och Mavis Pellington, som allihop låter som om de skulle vara kusiner till antingen Bertie Wooster eller nionde earlen av Emsworth. Lite besläktad är han också, tycker jag, med Benjamin Jacobsen, en av mina favoriter, genom att bejaka vardagens galenskap. Och det går inte att ogilla en författare som döper sina noveller till sådant som "Den bysantinska omeletten" eller "Filantropen och den nöjda katten".

Det är ofta roligt på ett ibland svartsynt sätt, men det jag är mest imponerad av är nog hur överraskande han är, även när jag läser ett antal av novellerna i anslutning till varandra. Det är omöjligt att gissa sig till hur det ska sluta, och ofta är det den sortens slut där allt i de allra sista meningarna ställs på ända. Förutom de nämnda undrar jag också om inte Roald Dahl har läst Saki.

37. Karin Brunk Holmqvist: Mintgrodornas återkomst


Karin Brunk Holmqvist har väl inte i något sammanhang ansetts som finkultur, men hon skriver småtrevliga romaner som utspelar sig på Österlen, och har uppenbarligen en stor och hängiven läsekrets. Jag har läst ett par stycken när jag ville ha något garanterat lättsmält och oförargligt. Den kravspecifikationen uppfyller de i högsta grad.

Det här är inte en roman, utan en samling krönikor, 36 stycken på två-tre sidor vardera. Det handlar om vardagens vedermödor, till exempel fjärrkontroller och allmänna kommunikationer, och det är lättsmält och oförargligt - förstås. Kanske är det formen som gör att jag inte tycker det fungerar riktigt lika bra; jag skulle nog vilja ha lite mer bett i en krönika. Men här och var finns det roliga och träffsäkra formuleringar där man känner igen henne, och jag kan nog tänka mig någon roman igen, när stämningsläget passar för det.

36. Maggie O'Farrell: Sommaren utan regn


Nu i veckan har bloggkollektivet Kulturkollos nätbokcirkel diskuterat den här - ja, vad ska man kalla den, relationsromanen, kanske. Just relationsromaner är kanske inte den genre jag skulle välja från på egen hand, men den här var både spännande och välskriven, visade det sig.

Det handlar om en Londonfamilj med irländskt ursprung, där den nypensionerade familjefadern en morgon går ut för att köpa tidningen som vanligt, men inte kommer tillbaka. Det blir förstås polissak av det, men hans försvinnande är inte det enda som händer. Hans tre vuxna barn tillkallas nämligen i någon missriktad ambition av att när något dramatiskt inträffar, då ska man vara tillsammans. Eftersom de har en hel del i sitt relationsbagage, både individuellt och i olika konstellationer, blir det ingen myshelg. Någon jämförde i diskussionen med Lars Norén, som jag inte själv har läst, men det finns ju en allmän uppfattning om hans tematik.

En av systrarna heter Aoife, något oklart varför, för de andra två syskonen har relativt vanliga engelska namn. Men det är praktiskt när det finns Youtube-filmer som lär ut det rätta uttalet. Så småningom hamnar familjen på Irland, eller en liten ö utanför dess kust, som är en ö bara vid högvatten och en halvö vid lågvatten. Där får jag tillfälle att använda Google maps, som jag tycker är så roligt.

söndag 9 april 2017

35. Viviane Renaud: Hötorgskonst


Hötorgskonst är inte bara fiskargubben som skymtar på omslaget eller de berömda gråtande barnen, utan också rävar i snö och älgar i solnedgång och en hel del annat. Den explicita definitionen är lite svårfunnen i den här boken, men täcks nog av "massproducerad konst i kommersiellt syfte", som ska sättas i motsats till konstnärligt syftande mer eller mindre unikt framställd konst.

Den här boken kom redan 1990, så det har möjligen hänt lite vad gäller priser och popularitet för det halvdussin konstnärer som undersökningen gäller. Min gissning är att målgruppen har åldrats och att senare generationer inte attraheras av samma saker, vilket det finns en liten antydan om. Det är en intervjustudie med några försäljare och ett antal innehavare av sådan konst, och det blir ganska intressant ibland, även om jag också tycker att det finns många frågor kvar att besvara.

lördag 8 april 2017

34. Gunnar Ericsson: Svitjods saga


Allra sista delen (av 18) i Gunnar Ericssons och EWK:s serie årskrönikor handlar om slutet av 1972 och större delen av 1973. Det innebär att KDS (i denna version uttytt som Kampflocken för Dygd och Sedlighet) väljer en ny partiledare, som här får namnet Alf Guldvände:


Liksom de övriga senare delarna tycker jag det går ganska mycket på tomgång, och nu reagerar jag också på att författarens egen partibakgrund (som centerpartist) är lite för tydlig. Det här blev sista boken, eftersom Gunnar Ericsson avled året efter, men frågan är hur länge till det hade gått att mjölka den här idén. Någon omläsning tror jag aldrig det blir för min del.

Det kom också en samlingsvolym året efter med titeln Svitjod i tiden, värd att uppmärksamma om inte annat för EWK:s omslagsteckning, som vimlar av undertext:


Varje parti representeras av sin aktuella partiledare samt en tidigare, som varit mest långvarig under de år krönikorna kom ut. För Moderaterna är det Gösta Bohman och Jarl Hjalmarson och för Folkpartiet Gunnar Helén och Bertil Ohlin:


För Centerpartiet är det Thorbjörn Fälldin, som tittar fram på den borgerliga sidan, medan hans företrädare Gunnar Hedlund föredrar att luta sig mot Socialdemokraterna, som han ju samregerade med på 50-talet när krönikorna började komma ut:


Socialdemokraternas i dubbel bemärkelse längste ledare Tage Erlander sticker upp ovanför de övriga, medan Olof Palme är mer medellång. Och till höger (men till vänster i deras eget perspektiv) finns dåvarande VPK:s, tidigare kommunistpartiets, CH Hermansson och Hilding Hagberg:


Gustaf VI Adolfs byst övervakar sonsonen Carl XVI Gustaf, nytillträdd alldeles på slutet av den period krönikorna omfattar:


Mot slutet av Svitjods saga beskrivs det lakoniskt som "Men före den dagen [valdagen 1973] gick Svitjods konung Gustaf Mångvis till Valhall, djupt sörjd och saknad av sitt folk."

33. Fritiof Nilsson Piraten: Flickan med bibelspråken


I höstas rivstartade jag novellutmaningen med en annan samling av Piraten. Nu tog jag utmaningen också som en anledning att läsa den här, som jag inte tror att jag har läst tidigare. Titelnovellen och ytterligare ett par stycken utspelar sig i och runt Tranås, där författaren var advokat tidigt i sin karriär. En del andra ger interiörer från byskolan i Tosterup där författarens alter ego Eli, mest känd från historierna om Bombi Bitt, skildrar till exempel den sammanblandning av privat och offentligt som är resultatet av att läraren bodde i skolhuset och i det här fallet hade ingång till sin bostad direkt från klassrummet. Och ytterligare några är sjömanshistorier, späckade med facktermer, som faktiskt gör att jag (som landkrabba) har lite svårt att ta till mig dem.

Jag har haft boken liggande ett tag och läst någon novell då och då, och det är nog ett bra sätt att läsa den. Den allra sista, "Fallet med de svarta fötterna", använder jag för novellutmaningens nummer 16, en novell med en kroppsdel i titeln, och det är jag lite nöjd med, för den punkten trodde jag skulle bli svår.

32. Edith Wharton: The Reckoning


Den här lilla novellsamlingen (med två noveller) fick jag låna av en bokcirkelkompis, som också har bloggat om den. Den ingår i en box med 80 stycken "Little Black Classics" från Penguin, som dymedelst firade sitt 80-årsjubileum 2015; för att ytterligare förstärka temat kostade de ursprungligen 80 pence styck. Nu verkar de ha stigit något, men finns fortfarande att få tag i via nätbokhandlarna.

Jag tycker bäst om den första, "Mrs Manstey's View", som handlar om en äldre dam och vad hon är beredd att göra för att få behålla sin utsikt när grannen planerar att bygga ut. Wharton var helt okänd för mig tidigare, men just den här novellen verkar vara vanlig som läsning i skolan, om man ska döma av antalet analysuppgifter som finns på nätet. För novellutmaningen använder jag den för punkt 19, en novell som är skriven på 1800-talet (den kom första gången 1891).

Den andra, "The Reckoning", får tjänstgöra för punkt 3 i utmaningen, en novell på ett annat språk än svenska. Den handlar om ett äkta par som har en överenskommelse om att de ska få skiljas om någon av dem vill det - kanske mer revolutionerande när novellen var ny. Jag fastnar inte riktigt för den, tyvärr. Men jag fick i alla fall lära mig vad ett "game of racquets" är, en av alla dessa sporter som finns i den engelskspråkiga världen inte men ingen annanstans.

31. Bengt Gärdfors: Tysklandsfararna. Historien om en bortglömd utvandring


Den här lilla boken lånade jag eftersom jag i min anspråkslösa släktforskning upptäckte att min farmors mor var född utanför Lübeck 1880, när hennes mor var där och arbetade. Det visade sig ha varit mycket vanligare än jag visste att fattiga yngre från södra Sverige utvandrade, eller lika ofta arbetsvandrade, till norra Tyskland. Det fanns en stor organisation av agenter som värvade arbetskraft på svenska landsbygden till de tyska storgodsen, där särskilt mjölkpiga verkar ha varit ett vanligt yrke. Det var ett sätt att hitta försörjning för den som inte hade råd att utvandra till Amerika, men ändå hade det alltför fattigt och hopplöst längst ner på samhällsstegen.

Kanske hade jag väntat mig att det skulle finnas lite mer konkreta råd om hur man släktforskar på det här fältet, eftersom boken marknadsförs via släktforskarorganisationer. Snarare är det en undersökning av omfattningen, strukturerna och anledningarna, inte en handbok. Men flera punkter som framhålls som vanliga stämmer också på mitt konkreta fall, och det är förstås intressant.

söndag 2 april 2017

30. Denise Mina: Luftslottet som sprängdes


Den här sista delen av Stieg Larssons trilogi har liksom de två första manus av den skotska deckarförfattaren Denise Mina. En av tecknarna är ny för den här delen, Antonio Fuso, den andre, Andrea Mutti, var med om de två första, men har här något olyckligt döpts om till "Andre Amutti" på omslaget.

Det är förstås en del som knyts ihop inför avslutningen av serien, inte minst eftersom del två slutade med en rejäl cliffhanger. Fortfarande tycker jag det är lite för ryckigt, och man kastas mellan olika scener och intriger på ett sätt som kanske fungerar bättre i traditionell deckare än i serieform. Någon gång har jag i alla fall varit intresserad av att läsa böckerna, för jag har dem i pocket. Kanske ett trilogitema skulle vara en anledning att ta sig an dem.

29. Denise Mina: Flickan som lekte med elden


Före jul läste jag serieversionen av Stieg Larssons första Millennium-deckare med manus av Denise Mina. Hon har också skrivit manus till den här andra delen, som dock är utkommen i ett band. Det är 272 sidor på tjockt papper, så det blir en ganska tung volym, inte riktigt något för sängläsning.

Tecknarna är Leonardo Manco och Andrea Mutti, som av baksidesfliken verkar kända i den genren, men var okända för mig. Det är gjort i en ganska actionpräglad tecknarstil - mer Agent X9 än Åsa-Nisse, om man säger så. Liksom i den första delen speglar också stilen innehållet i de olika avsnitt där Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander befinner sig på olika håll:


Jag har inte läst böckerna, men det skulle vara intressant att göra det nu. Den lite ryckiga berättartekniken gör att jag ibland har svårt att följa med, åtminstone om jag vill förstå varför de medverkande agerar som de gör ibland. Det finns kanske förutsättningar för att det blir tydligare i skrift.