139. Staffan Nyström (red): Namn och namnforskning

Det här är den huvudsakliga "boken" på kursen ni kanske erinrar er. Den är ett "levande läromedel", vilket bland annat betyder att en del kapitel inte är klara ännu. För det mesta fungerar det ändå, men jag saknar särskilt "Naturnamnens ålder och datering", eftersom särskilt sjönamn lär vara mycket gamla.

Annars är det den sortens läsning som ger en systematik och fyller i luckor i sådant som man kanske har hört och läst delar av på annat håll, och fyllt av intressanta iakttagelser som inte alltid är förklarade av forskningen. Man kan lära sig följande:

Ibland tog man upp nyodlingar på utmarken. Sådana nyodlingar kunde gå under olika benämningar i olika delar av landet, t.ex. vret i Mälarlandskapen, hump i Östergötland, horva på Öland och lycka i Västsverige. Eftersom dessa lokaler låg lite avsides har namnen ofta bevarats som namn på torp och småbebyggelser, anlagda i anslutning till ägorna.

Om inte annat förstår man ju därmed Elektricitetsvisan bättre, där elektriciteten har kommit till "både Humpen och Vreten".

Så får man reda på att kvinnor har fler förnamn än män, det hade jag ingen aning om. Och inte heller att kvartersnamn är en svensk uppfinning. Det handlar alltså om både personnamn och ortnamn och dessutom mer översiktligt om en hel del andra sorters namn. Paketeringen är ibland ganska akademisk, så det kan nog uppfattas som krävande läsning för den som inte alls har någon språkvetenskaplig bakgrund. Det märks också att texten är producerad i Uppsala, för det är ganska gott om exempel därifrån.

138. Jonas Moström och Roseanna Lagercrantz: Söndagssystrar

Det här är knappast en deckarnovell, för det förekommer inget brott och ingen utredning. Möjligen kan man kalla den en psykologisk thriller, när två systrar har maktkamp med utgångspunkt i att den ena behöver en njure och den andra kan donera. Men så enkelt är det inte när de har det förflutna de har, och den relation det har lett fram till.

137. Jonas Moström och Roseanna Lagercrantz: Lördags-Lucifer

Den här novellen skiljer sig från de övriga i den här löst sammanhållna serien genom att utspela sig på Irland. Det förekommer både rödhåriga och katoliker, så man får sin dos av lokalfärg, men så småningom finns det också en svensk anknytning.

Det handlar om ett mord på en ung flicka, som var döende i cancer. Det var bekant för alla i byn där hon bodde, så frågan är vem som skulle kunna ha ett motiv att döda någon som ändå hade dött inom någon månad. Det blir faktiskt inom ramen på en timme och en kvart en riktigt bra deckargåta. Polisen heter Wilbur, och det är för mig ett grisnamn, så jag hade lite svårt med det. Han har också en irländsk varghund vid namn Socrates, som får göra en insats av samma sort som siameskatten Cleo i Jan Mårtensons deckare om antikhandlaren Homan. Djur gör det alltid trivsamt i deckare, även om ämnet kan vara tungt.

136. Jonas Moström och Roseanna Lagercrantz: Fredagsfrossa

Efter ett tag inser man tillsammans med huvudpersonen att det är något fundamentalt fel med den från början vardagliga tunnelbaneresa som är utgångspunkten för händelseförloppet. Det är svårt att säga mer utan att förstöra för den som vill lyssna själv. Kopplingen till den aktuella dödssynden, frosseri, känns den här gången ganska svag.

135. Jonas Moström och Roseanna Lagercrantz: Torsdagstrauma

Den här novellen skyltar i sin dialog öppet med inspirationen från My Fair Lady, men det är ju ett tema som inte var nytt när filmen, som bygger på musikalen, som bygger på pjäsen (Pygmalion), som bygger på myten, kom. För att inte tala om att det har inspirerat till mycken annan kultur.

Här är det före detta succéförfattaren Harry Hammar som inte längre får något förlag att vilja ge ut det han skriver, men han har en ung snygg fru som kan ges en författarpersona och låta sig intervjuas och allt det där andra som författare numera gör. Då kan Harry få mer tid för att skriva och så kan hamsterhjulet snurra fortare för dem båda. Nu är ju det här en novell i serien om dödssynderna, så naturligtvis går det inte som planerat. Frågan är om inte den här var bäst hittills.

134. Louise Glück: Vild iris

Louise Glück skriver ofta tematiska diktsamlingar, och den här behandlar det potentiellt feelgoodiga ämnet trädgård. Men det är inte någon riktigt harmonisk odlingsmiljö som beskrivs, utan snarare den där ogräset växer ohämmat, medan tomatplantorna förtvinar. På hennes vanliga sätt finns alltså också döden närvarande, och så är det förstås med växtlighet - en förutsättning för att något ska kunna växa är att något annat dör.

133. Jonas Moström: Onsdagsondska

Det är inte bara veckodagarna som är sju, utan också dödssynderna. Var och en av de här kriminalnovellerna handlar om en synd, den här gången lust. Vad händer egentligen när en psykiater inte håller på sin professionalitet och låter lusten till en patient få utrymme? Och vad händer när psykiatern inte har fått all information om vem denne patient är? Det är kanske inte så realistiskt, men smygande obehagligt, och när man tror att det har nått kulmen visar det sig finnas minst en twist till. Den här är dubbelt så lång som de tidigare novellerna i serien, och det vinner den definitivt på.

132. Lesley Kara: Ryktet

Det här är ingen traditionell deckare där någon blir mördad och en utredning ska fastställa vem som har gjort det. Men det är en spännande historia i alla fall. Det handlar om Joanna, som har flyttat tillbaka till sin hemstad Flinstead - fiktivt, såvitt jag kan förstå - efter ett antal år i London. Hon är glad att kunna skapa en ny tillvaro för sig och sin son Alfie, och så har hon sin mamma på praktiskt nära avstånd. På praktiskt, men lite längre avstånd, i London, har hon Alfies pappa, som hon inte är ihop med officiellt, men det verkar som om mycket av det de gör tillsammans är sådant som par brukar göra.

Flinstead har småstadens prägel med personer som på olika sätt dyker upp i varandras liv, som i bokcirkeln, i radhuslängan, i föräldraföreningen eller bara som kunder i samma affär. Det är en fertil grogrund för rykten, vilket inte alltid behöver få så allvarliga konsekvenser. Men när Joanna får höra talas om att en känd mördare kan bo i Flinstead under ny identitet, och för vidare det ryktet i olika sammanhang, får det följder som inte alls är trevliga. Att det dessutom handlar om en av landets mest ökända mördare, en numera vuxen kvinna som när hon var tio år gammal dödade en femårig pojke, kryddar ryktet och får folk att agera på sätt som de inte borde.

Bäst är den här boken i skildringen av småstadens miljö och vad den gör med folk, både nyinflyttade, återflyttade och sådana som alltid har bott där. Medan Joanna försöker ställa tillrätta en del av det hon har orsakat, och därmed också försöker ta reda på vem som kan vara identisk med den nu vuxna mörderskan, är det faktiskt ganska spännande. Upplösningen är däremot inte lyckad; den brister i trovärdighet och kommer för tidigt - eller är uppdelad i två delar, om man så vill. Det är synd, när det var så bra fram till dess.

131. Jonas Moström och Roseanna Lagercrantz: Tisdagstyrannen

Titelkaraktären i den här novellen är skolvaktmästare, och eftersom han heter Christian faller sig ju öknamnet naturligt. Det börjar bra med ett av hans veckoliga prank som urartar, måste man nog säga, men följs inte riktigt upp med en lika bra avslutning. Men det är något med skolmiljö som är extra tacksamt ändå.

130. Jonas Moström och Roseanna Lagercrantz: Måndagsmord

Den här novellen handlar om "vem lurar vem", ett klassiskt tema, men mycket effektivt när det hanteras väl. Jag tycker att det fungerar här, när man får följa skådespelerskan Helena som planerar att ta livet av sin granne. Möjligen är hennes beskrivning av honom något överdriven, men det krävs väl för att det hon planerar ska kunna rättfärdigas i någon mån.

Av oklar anledning finns novellens inläsning två gånger efter varandra i ljudspåret, så den är inte så lång som den verkar, utan bara en dryg halvtimme.