tisdag 15 januari 2019

8. Graham Swift: Mödrarnas söndag


Överallt man läser om den här boken hyllas den. På framsidan säger The Guardian att den är ett "mästerverk" och på omslagsfliken har den "av en enig kritikerkår hälsats som en stor återkomst". Sådant gör mig onödigt misstänksam, och att den då visar sig vara en bra bok räcker inte riktigt till, när man har väntat sig att den ska vara fantastisk.

Mödrarnas söndag syftar på den söndag en gång om året när tjänstefolket får ledigt för att kunna åka hem till sina mödrar i stället för att passa upp. Husjungfrun Jane är föräldralös och uppvuxen på barnhem, men hon har dagen ledig ändå, och den tillbringar hon med sin älskare, den relativt jämnårige sonen på granngodset. Det är förstås en förbindelse som är alldeles omöjlig att legalisera, och dessutom ska han snart gifta sig med en mer passande ung dam.

Eftersom historien återberättas långt i efterhand finns det tillfälle att ge både framåt- och återblickar, så att man förstår inte bara vad som har hänt tidigare utan också vad som kommer att hända mellan den här dagen 1924 och vår - eller berättarens - tid. Även om det på ytan bara handlar om en enda dag, och egentligen bara en del av den, spänner det över nästan hela 1900-talet när historien får tillfälle att växa.

Visst känner man igen sig från mycket annat som handlar om stora hus med tjänstefolk på landet i England vid den här tiden, inte minst den roll första världskriget fick för så många familjer. Huset där Jane arbetar är ändå inte bland de största, för de är bara två tjänare, och där hennes moatjé bor finns det också bara två, även om jag får intrycket att det borde finnas fler.

Det här var vår bokcirkels sista bok på temat veckodagar. Vi diskuterade både boken och Downton Abbey ovanligt engagerat. Det visade sig att några av oss blev överraskade av vissa vändningar i boken, medan andra hade förutsett dem långt tidigare. Nu blir det nytt tema, även detta upplagt så att var och en av oss sju deltagare får på sin lott att välja en bok som anknyter till varsin medlem i en septett.

lördag 12 januari 2019

7. Gerbrand Bakker: Omvägen


Förutom en ny novellutmaning håller Helena med bloggen Ugglan & Boken också i en utmaning som kallas Månadens språk, som går ut på att man varje månad ska läsa åtminstone en bok som är översatt från den månadens utvalda språk. Jag tänkte försöka hinna med den också, för det känns som en överkomlig omfattning och ett trevligt sätt att bredda läsandet, som för min del annars tenderar att bli mycket svenskt och anglosaxiskt. Det kanske också går att kombinera de båda utmaningarna, om man hittar något som passar för båda. Eftersom vi är knappt halvvägs in i januari finns det säkert möjlighet att hoppa på, om man tycker det känns trevligt.

Den här månaden är språket nederländska, och redan efter en vecka hade Anna med bloggen och dagarna går... läst och tipsat om den här, som jag också tyckte verkade läsvärd. Det var den verkligen, och det är väl så här läsutmaningar fungerar när de är som bäst, att man får anledning att läsa sådant man inte hade läst annars, och blir tipsad av andra deltagare. 

Huvudpersonen här är en kvinna från Nederländerna, som kommer till Wales och hyr ett hus, där hon flyttar in. (Den till synes underliga omslagsbilden syftar på att där finns en flock gäss kvar efter förra ägaren, som har dött.) Hon börjar skapa sig en tillvaro där, handlar mat och verktyg (när hon inte hittar vad hon behöver i uthusen), och upptäcker omgivningarna, ett glest befolkat landskap, där hon inte har några grannar inom synhåll. Extra folktomt är det väl också eftersom det är november när det börjar, men hon får inte vara alldeles ensam hela tiden.

Så småningom får vi reda på lite i taget om hennes bakgrund och varför hon är där - eller i alla fall varför hon inte är kvar hemma. Det är det som driver berättelsen framåt, även om det också händer en del i hennes liv under tiden. (Baksidestexten tycker jag är alltför avslöjande om vad som händer ganska långt in i boken, så den föreslår jag att man inte läser allra först.) Tempot är ganska lågt, och speglar tempot i hennes tillvaro, som verkligen inte är högt. Hon badar badkar och eldar i öppna spisen och så har hon med sig något som hon ska läsa och skriva.

Det är en ordkarg stil som nog borde föranleda att man läser långsammare än jag har gjort nu. Och ändå är det spännande. Den här berättartekniken tycker jag ställer ganska höga krav på författaren för att det inte bara ska bli en lek med oss läsare, och att vi får små bitar av information när författaren tycker det är dags. Det här är ett av de mer lyckade exemplen på det som jag har läst.

Det här var som sagt en positiv överraskning; särskilt tycker jag att miljön är väl skildrad. Författaren har också skrivit en annan bok, Däruppe är det tyst, som också figurerar på annat håll i den här utmaningen. Den har två kalvar på omslaget i stället för en gås, och det ska inte uteslutas att den dyker upp här så småningom.

6. Tove Alsterdal: Återförening

Återförening - Tove Alsterdal

I den här novellen träffas några nu medelålders kvinnor i samma scoutstuga där de övernattade en gång för nu trettio år sedan, sommaren före gymnasiet. Alla är dock inte med nu, för det var en av dem som försvann då och aldrig har återfunnits. Vi läsare/lyssnare får reda på vad som hände då, och att det är någon av deltagarna som vet mer än de andra om det. Det är i sitt lilla format riktigt spännande och när det händer något som förvandlar historien från deckare till skräck känns det inte ens tramsigt, som det skulle kunna göra.

För årets novellutmaning placerar jag in den på nummer 31, "en novell där det sker något övernaturligt". Det är inte för sent att hoppa på den nu - följ länken om det känns intressant!

fredag 11 januari 2019

5. Oscar Wilde: Children's Stories Volume 2

Children’s Stories by Oscar Wilde Volume 2 - Oscar Wilde

Det här är en andra del av Oscar Wildes sagor för barn - enligt Storytels titel - eller alla åldrar - enligt det CD-omslag som har återanvänts. I den första delen hade man plockat ihop historier från två olika samlingar, och här är hälften av den andra samlingen tillsammans med en ytterligare historia.

Två berättelser, "The Birthday of the Infanta" och "The Star-Child" kommer alltså från A House of Pomegranates, och är mycket sagoaktiga i tonen. Den tredje, egentligen den mellersta, berättelsen är "The Model Millionaire" är mer av en vanlig novell, hämtad från en annan samling. För novellutmaningen väljer jag den sistnämnda och placerar in på nummer 30, "en novell där ett konstverk finns med". Miljonären i fråga står nämligen modell för en konstnär som ska porträttera honom som tiggare.

måndag 7 januari 2019

4. Maria Lang: Mördaren ljuger inte ensam


En deckare som börjar med denna personförteckning:


är inte ny, det kan man vara säker på. ("AB Lyxfilm"!) Det är i år sjuttio år sedan den kom ut, och det kan väl vara anledning nog till mitt Lang-maraton under 2019, som härmed är igång.

Någonstans som jag nu inte kan hitta tillbaka till har jag läst ungefär följande karaktäristik av Maria Langs deckare: De tio första är läsvärda, de tio nästa är läsbara, och så skrev hon drygt tjugo till. Det är elegant men elakt, och säger nog mer om deckarrecensenterna än om Maria Lang. Det går inte att komma ifrån att hon med åren ansågs otidsenlig, när hon fortsatte att skriva samma sorts pusseldeckare som hon hade börjat med - och haft stor framgång med hos både läsare och kritiker - för decennier sedan. Hur polisen arbetade i verkligheten, som var så viktigt hos Sjöwall/Wahlöö och deras många efterföljare, var hon mindre intresserad av, men det blev ju spännande ändå. Och läsekretsen fanns där uppenbarligen. Jag tror i alla fall att det finns möjlighet att under en samlad läsning av alla romanerna i kronologisk ordning identifiera en del förändringar, som kanske märktes mindre när det begav sig. Det är bara att hoppas att det inte blir för plågsamt under andra halvåret.

Den här historien utspelar sig sommaren 1947, och det var alltså på den tiden som en nydisputerad litteraturhistoriker kunde hålla sig med en "sportstuga" i Bergslagen. Där finns plats för ett tiotal övernattande gäster, ett bibliotek med bokklädda väggar där man kan hämta en doktorsavhandling om man har svårt att sova, men intressant nog saknas både elektricitet och vattentoalett. Och inte nog med det, stugan ligger på en ö, som litteraturhistorikern också rår om helt ensam, och den är så stor att det går utmärkt att gå vilse.

Den som har läst den här bloggen tidigare vet att jag är förtjust i att leta tidsmarkörer i gamla deckare, och här finns så det räcker och blir över, inte minst bland kläderna. Litteraturhistorikern har "Montydress" redan när han uppträder för första gången, och den blonde guden (se ovan) har bland annat "en förfärlig storblommig Californiaskjorta i rött och lila". Den extravaganta dottern till AB Lyxfilm (se ovan) har företrädesvis grönt, troligen för att matcha det röda håret. Det förekommer bland annat "en havsgrön helveckad råsidenkjol", "en tokig liten grön fez", "en knallgrön, mycket åtsittande sidencreation, lustigt färgrik och raffinerad" och "gröna manchestersammetsbyxor". Det är semesterkläder som tål att visas upp, får man säga. Men även berättaren Puck har det allra modernaste, nämligen sin "genomskinliga plastic-kappa".

Själva historien nämns ofta bland Langs bästa, och den är verkligen spännande fortfarande. Det finns mycket skrivet om hur banbrytande den på sin tid var vad gäller mordmotivet, så det ska jag inte utveckla här. Den är annars nästan arketypisk för tidens pusseldeckare med ett begränsat persongalleri samlat på en plats som det inte går att ta sig till eller från, i varje fall inte utan att det märks genom att någon av båtarna saknas. Och tycker man att det tappar lite i tempo i mitten så kan man vara säker på att det sker ett andra mord. Det hela är förstås fullkomligt orealistiskt på alla sätt, inte minst att hela sällskapet stannar kvar på ön och fortsätter sin semester med att spela bridge och äta konserverade köttbullar när det går en mördare lös. Men det hör till genren, och de förutsättningarna får man köpa om man alls ska läsa Lang.

En del som Lang skulle återkomma till i ett antal senare böcker finns med redan här, även om jag hade glömt det från min förra läsning. Från närmaste stad, Skoga, kommer överkonstapel Berggren för att hjälpa Christer Wijk med visst rutinpolisarbete, när den senare dricker fem koppar kaffe i ett svep, röker pipa och tittar i taket medan han förhör folk. De medverkande skäms inte för att visa sin bildning med att citera poesi, och Puck får "visioner av Tegnérs Ingeborg". Det skulle kunna vara outhärdligt, men det är snarare charmigt, och det är ett gott betyg att charmen håller efter sjuttio år.

söndag 6 januari 2019

3. Oscar Wilde: Children's Stories

Children’s Stories by Oscar Wilde - Oscar Wilde

Det är lite virrigt med titlarna på den här novellsamlingen av Oscar Wilde - bilden från ett CD-omslag anger en titel och Storytel en annan, som jag har satt som rubrik på det här inlägget. Dessutom verkar detta vara en sentida sammanföring av en ursprunglig samling, The Happy Prince and Other Tales, med fem berättelser och ytterligare en berättelse, "The Young King", som ursprungligen ingick i en annan samling. Kanske har CD-formatet gjort att man har eftersträvat en viss längd på helheten. En av de fem är förresten "Näktergalen och rosen", som Novellix publicerade 2017, och som jag läste som del i det årets novelladventskalender.

Frågan är om de här historierna är sagor för barn. De handlar om prinsar och prinsessor, någon jätte och diverse talande djur, men tematiken är genomgående tragisk och kräver ganska mycket av läsaren för att inse vad det egentligen handlar om. Ett par stycken är snarast giftig satir över olika personlighetstyper, och ganska ofta finns det formuleringar som absolut måste ses som blinkningar till en vuxen läsare.

Den främsta anledningen för mig att lyssna var att de var inlästa av Stephen Fry, och det gjorde mig förstås inte det minsta besviken. En bonus var att jag på inte mindre än två ställen fick anledning att stöta på en hämpling, som jag möjligen visste vad det var på svenska, men verkligen inte på engelska. Här och var är det förresten ganska gott om djur och blommor, som nog inte hör till basordförrådet, åtminstone inte numera.

För novellutmaningen väljer jag "The Nightingale and the Rose" och prickar av nummer 13, "en novell där någon sjunger".

2. Jonas Karlsson: Spelreglerna


Av okänd anledning har den här tredje novellsamlingen av Jonas Karlsson blivit stående oläst hos mig. Nu fick jag anledning att inleda årets läsning i fysisk bok med just en novellsamling, eftersom Helena med bloggen Ugglan&Boken ordnar en fjärde omgång av den uppskattade novellutmaningen. Jag har varit med alla gångerna, och tycker att det har varit både intressant och roligt att leta noveller för att passa in dem på de olika punkterna på listan. För min del är det dessutom ett väldigt tilltalande upplägg att man själv bestämmer takten och har hela året på sig. (Liksom förra året har jag min egen målsättning att i varje novellsamling bara räkna en novell.)

Har man som jag läst Jonas Karlssons tidigare noveller känner man igen en del. Det handlar återigen ofta om vanliga människor i ovanliga situationer, ibland så ovanliga att de är fullkomligt absurda. Det roliga är att de vanliga människorna oftast fortsätter att uppträda fullständigt normalt när tillvaron runt om dem är allt annat än normal. Mest typisk för honom är kanske långnovellen - ungefär sjuttio sidor - "Fakturan", som handlar om just en vanlig människa, som får en faktura på 5 700 000 kronor. Det visar sig att den gäller "allt", det vill säga alla upplevelser som han har haft i livet så här långt.

För novellutmaningen väljer jag "Presenten" och placerar den på nummer 29, "en novell där någon dör/har dött". Från början handlar den om hur man ska göra när grannarna ger en en alldeles för dyr vinflaska som tack för en ganska liten tjänst. Det gäller ju att inte stå i tacksamhetsskuld utan ha ett aldrig så litet överläge.

I den här pocketupplagan finns också som bonusmaterial "Spår i snön", som ursprungligen ingick i Novellix' allra första kvartett 2011. Frågan är om den inte är bäst av allihop. När berättaren följer elvaårige Axels spår och samtidigt berättar om hur Axels familj kom till den lilla byn i glesbygden för tretton år sedan är det svårt att inte tappa andan.

1. Jesper Ersgård: 1986

1986 - S1E1 - Jesper Ersgård

Årets första lyssning var en positiv överraskning. Precis när jag hade skaffat Storytel hörde jag på några av deras egna följetonger, som publiceras under taggen Storytel Original, men sedan började jag på inte mindre än fem olika utan att fastna. Eftersom det finns mycket annat att höra där har jag heller inte aktivt letat, men den här tipsade tjänsten själv om, och det var som sagt överraskande bra.

Tidsresefiktion är en krävande genre. Det ska både vara spännande (eller roligt, eller sorgligt, eller vad man nu vill ha ut av sin litteratur) och sammanhängande vad gäller hur tidsresorna fungerar. Här tycker jag att det lyckas ovanligt bra. Författaren har nog haft lite av julafton när han låter folk åka fram och tillbaka mellan 2017 och 1986, och inte minst när någon från 1986 hamnar i vår tid finns det anledning för honom att reflektera över såväl frisyrer och tatueringar som att folk heter Tindra. Det är roligare än att någon faller i trans över tekniska uppfinningar som vi idag är vana vid.

Den som reser bakåt i tiden vet mer om vilken sorts verklighet man kommer att hamna i. Men det är ändå en utmaning att få det att gå ihop när någon från 2017 hamnar i 1986, särskilt om det blir en februarikväll, när vi idag vet att statsministern kommer att mördas, vilket varken polisen eller någon annan vill tro på. När det sedan visar sig vara sant är det rimligt att tro att den som visste var inblandad i mordet på något sätt, inte att det är en person från framtiden.

Så småningom kommer mycket av historien att handla om knäckfrågan hur mycket man kan påverka historien när man reser tillbaka. Kan man hindra att någon mördas, kanske rentav hindra att man själv mördar någon? I jämförelse med det mesta fiktiva tidsresande jag har stött på tycker jag att den här följetongen hanterar den frågan riktigt elegant.

Det här är alltså en följetong med de berättargrepp som den genren behöver. Det är högt tempo och cliffhangers varje gång ett avsnitt slutar. Och med tanke på hur det hela slutar är det ingen överraskning att det ska komma minst en omgång till. Jag ser fram emot den.

Idag är det förresten precis sex år sedan den här bloggens allra första inlägg.

måndag 31 december 2018

321. Maria Lang: Ögonen och andra noveller


Som en upptakt till 2019 års planerade läsprojekt, Maria Langs 42 vuxendeckare i kronologisk ordning, tog jag fram den här novellsamlingen, Langs enda försök i den genren. Den innehåller fem korta noveller och och en längre, som man nog kan kalla kortroman. I ett förord skriver hon att hon "betraktar genren [kriminalnovellen] som oerhört svår, för att inte säga omöjlig", och man får nog ge henne rätt i att hon är mer till sin fördel i det längre formatet.

Den här boken har närmast mytisk status bland Maria Lang-fansen som svårfunnen och dyr. Jag vet knappt om jag vågar berätta att jag förutom den andra upplaga som jag nu har läst också har en originalupplaga (här till höger). Den har jag hittat(!) i en bokbytarhylla(!) på ett vandrarhem(!), men jag minns faktiskt inte vad jag lämnade där i stället. (Omslaget är av Walter Nordgren, som gjorde ett antal Lang-omslag kring åren när den första upplagan kom ut, 1964.)





Titelnovellen "Ögonen" är fristående, och där förekommer inte någon av hennes vanliga medverkande från romanerna. Den utspelar sig dessutom av oklar anledning i Småland.

"Mord vid midnatt" har å andra sidan Skoga - hennes version av Nora - som miljö, och här finns överkonstapel Leo Berggren med, som också förekom i ett antal av hennes romaner, innan han efterträddes av sin son Erk.

I "Slutscenen" är det Christer Wijk, som förekom i alla hennes romaner, som är problemlösare, och det utspelar sig på Operan, dit Lang gärna återvände både i sina deckare och i verkligheten, då som Dagmar Lange, i många år operarecensent i Vecko-Journalen. (I motsats till överkonstapel Berggren åldras Christer Wijk ju knappast och ersätts aldrig.)

Långnovellen eller kortromanen "Operan ger i afton" kombinerar Lang(e)s två paradmiljöer, Operan och ett flickläroverk där man förbereder sig för studentexamen. (Där finns förresten en kvinnlig rektor som undervisar i svenska. Hon är inte namngiven, men jag undrar om det inte är en liten blinkning till Dagmar Langes vanliga sysselsättning.) Den är lite för operatryfferad för att jag ska kunna följa med i alla anspelningar, men det är ändå roligt att en av de operor som spelas under den aktuella veckan är Leoncavallos Pajazzo, som är så central i en av H.-K. Rönbloms deckare. Alldeles på slutet får man anledning att ringa och väcka Christer Wijk, men annars är det inte vem som har gjort vad som står i centrum, utan snarare vem som kommer att göra vad. Det blir spännande det också.

Den här andra upplagan av Ögonen innehåller också två korta noveller i Skogamiljö, "Drama i december" och "Att få meta i fred", som är mera somrig. Leo Berggren återkommer i båda, dock som pensionär. I den förra medverkar också de virriga systrarna Livia och Olivia Petrén, som Lang använde vid mer än ett tillfälle, när det behövdes någon som var intresserad av sin omgivning.

Vi får som sagt anledning att under 2019 återkomma till både systrarna Petrén och Langs övriga persongalleri, när jag läser mig igenom det mesta av hennes produktion. Eftersom jag genomför det projektet på egen hand ger jag inte några fasta dagar, men ungefär var åttonde eller nionde dag kommer det ett nytt inlägg, hoppas jag. Då räcker de 42 böckerna lagom till hela året, och det kan till och med bli någon dag över, om det vill sig väl.

Och i årets sista inlägg är det också dags att summera årets läsning. Den har förskjutits ytterligare mot lyssning, serier och singelnoveller. Jämfört med de tidigare år där jag har bloggen som underlag för statistik har jag i år läst bara ungefär hälften så många vanliga böcker, men jag hoppas komma tillbaka på den banan under 2019.


Böcker
Serier
Lyssnat*
Singelnoveller**
Summa

2013

127


1
128
2014

126



126
2015

122


5
127
2016

124
8

2
134
2017

120
40
23
103
286
2018

61
55
77
128
321
* förutom singelnoveller, och bara sådant som jag helt eller i huvudsak har lyssnat på
** både lästa och lyssnade

Om jag ska drista mig till att formulera något ytterligare mål för 2019 är det att slutföra, eller i varje fall avancera i, några av de bokserier jag en gång har påbörjat.

320. Noveller för Världens Barn 2009


Från 2004 till och med 2013 gav Radiohjälpen ut årliga novellantologier som såldes för välgörande ändamål. (Titeln ska alltså inte uppfattas som att det är noveller för barn, utan "till förmån för".) Böckerna börjar nu dyka upp på andrahandsmarknaden, där vi snåljåpar kan hitta dem för ett par tior eller kanske tre. Den här från från 2009 har temat "klassiska mästerverk ur världslitteraturen".

Riktigt hur redaktionen definierar "världslitteraturen" är svårt att se. Här finns stora ryska författare som Gogol, Tolstoj och Tjechov, nobelpristagare som Hemingway och Mahfouz, och svenska klassiker som Selma Lagerlöf och Karin Boye. Men här är också så oväntade inslag som Tage Danielssons monolog om sannolikhet och en scenprata av Sandro Key-Åberg, och dessutom flera författare som jag aldrig hade hört talas om förr. Om det finns en enda tydlig egenskap som förenar alla medverkande författare så är det att de är avlidna.

Läsvärda är de allra flesta, och en bonus är att de mest antologiserade novellklassikerna i stort sett lyser med sin frånvaro. Den enda jag säkert vet att jag har läst förr är Gogols "Kappan", men senast jag läste den - för sådär ett kvartssekel sedan - var det på originalspråk, och det här var ändå mindre ansträngande. Ska jag rekommendera bara en blir det Elin Wägners "Det hemlighetsfulla kuvertet", som borde vara obligatorisk läsning för alla som sitter i en styrelse, även om det oftast inte går till som när fröken Melander blir styrelsesuppleant i sjukkassan "Klippans fasthet" och bland idel män ska försöka utföra sitt uppdrag i enlighet med både det egna samvetet och herrarnas förväntningar.

För den sista återstående punkten i årets novellutmaning, en novell av en författare från ett afrikanskt land, väljer jag "Självständighetsdagen" av Yvonne Vera från Zimbabwe. Det är en kort - bara fyra sidor lång - berättelse om hur prins Charles kommer till Salisbury för firande av den nya statens tillblivelse, men den innehåller precis vad som behövs.

Novellutmaningen var mitt enda externt initierade läsprojekt under 2018, det som i bloggosfären kallas "utmaning". Jag införde dessutom den självpåtagna begränsningen att bara använda en novell ur varje bok, och är rätt nöjd med att ha kunnat pricka för alla de fyrtio punkterna på listan enligt följande:

1. Läs en novell med något från växtriket i titeln
Suzanne Brøgger: "Blomman"

2. Läs en novell som filmatiserats
Daphne du Maurier: ”Fåglarna” i Alfred Hitchcock berättar skräckrysare om brott

3. Läs en novell med bokstaven X i titeln
”Vox populi” i Hjalmar Söderberg: Historietter

4. Läs en novell av en Nobelpristagare
Orhan Pamuk: "Att titta ut genom fönstret"

5. Läs en novell som utspelar sig under en högtid
”Julens ande” i Jeanette Winterson: Juldagar. 12 berättelser och 12 festmåltider för 12 dagar

6. Läs en novell som översatts från tyskan
Juli Zeh: "Den skänkta timmen"

7. Läs en novell som ursprungligen gavs ut på 1800-talet
Guy de Maupassant: "Pauls flicka"

8. Läs en novell om en hemlighet
Philip K. Dick: "Försvararna"

9. Läs en novell som utspelar sig i ett land du ännu inte besökt
H. G. Wells: "De blindas rike"

10. Läs en novell med en titel hämtad från en dikt/sångtext
”Three Blind Mice” i Agatha Christie: Three Blind Mice and Other Stories

11. Läs en novell med något från rymden i titeln
”Stjärnorna” i Alphonse Daudet: Brev från min kvarn

12. Läs en novell av en författare från ett afrikanskt land
Yvonne Vera: ”Självständighetsdagen” i Noveller för Världens Barn 2009

13. Läs en novell med färre än sju sidor
”Kissande man” i Emma Asp: Du är nog speciell men närmare än så här kommer vi inte

14. Läs en novell av en författare som gett ut mer än tio böcker
”Burksparven” i Alf Henrikson: Sagor

15. Läs en novell som gavs ut under 2018
Åke Smedberg: "Nu"

16. Läs en novell om flykt
Zulmir Bečević: "Du och jag mot världen"

17. Läs en novell om ett ämne som du visste mycket litet om
Aino Trosell: "Pojkjäveln"

18. Läs en novell som handlar om ett sagoväsen
Johan Ring: "Rent-a-Claus"

19. Läs en novell där någon dansar
Aino Trosell: "Domaredansen"

20. Läs en novell av en favoritförfattare
Jonas Karlsson: "Ingenting"

21. Läs en novell som ursprungligen gavs ut på 1970-talet
Ursula K. Le Guin: "Ett nytt Atlantis"

22. Läs en novell av en författare från ett asiatiskt land
”Det romerska rikets fall, 1881 års indianuppror, Hitlers invasion av Polen och stormarnas rike” i Haruki Murakami: Elefanten som gick upp i rök

23. Läs en novell där ett fordon spelar en stor roll
Håkan Lindgren: "Femton minuter för Ann-Sofi Munter"

24. Läs en novell med något runt i titeln
D. H. Lawrence: "Sol"

25. Läs en novell där någon är sjuk
Åsa Foster: "Första året"

26. Läs en novell med något från havet i titeln
”Befälhavaren” i Maj Sjöwall och Per Wahlöö: Sista resan och andra berättelser

27. Läs en novell av en författare som också skriver barnböcker
Kerstin Thorvall: "Olle"

28. Läs en novell som utspelar sig på en arbetsplats
”En stjärna över i” i Mirjam Lindahl: Synd - de sju dödssynderna

29. Läs en novell som översatts från spanskan
Javier Marías: ”Nattläkaren” i Fjärran ifrån och nära

30. Läs en novell med ett väderstreck i titeln
Elisabet Kågerman: ”Nord är nord och syd är syd…” i Skånska sillamord

31. Läs en novell där någon flyttar
Hjalmar Söderberg: "Blom"

32. Läs en novell vars titel du tycker är vacker
”Vems rosor växer i ån?” i Dennis Gustafsson: Viktor Kasparssons Makabra Mysterier

33. Läs en novell där det snöar
Aino Trosell: "Som från ingenstans"

34. Läs en novell med något taggigt i titeln
Mari-Ann Hedlund: "Tusen vassa tänder"

35. Läs en novell av en amerikansk författare
Ray Bradbury: "Ett dån av åska"

36. Läs en novell om kärlekslycka
Malte Persson: "Research"

37. Läs en novell vars titel börjar på samma bokstav som författarens efternamn
”Barkbåtar” i Henry Bronett: Kaddish. Historietter

38. Läs en novell där (minst) en av personerna är ett barn
Jessica Schiefauer: "Barnen som lekte i Hinternasswald"

39. Läs en novell där någon dricker kaffe eller te
Birgitta Stenberg: "Rösten"

40. Läs en novell av en författare som också är känd för ett annat yrke
Fredrik Lindström: "En religionsfri jul"

2019 blir väl ett år av nya utmaningar. Om de kommer att handla om läsning vet jag däremot inte.